London calling...

Vissa helger blir inte alls som man tänkt sig. Jag kan knappt komma ihåg vad jag gjort den här helgen. Allt är som i ett töcken...

Jag har haft en sak i tankarna; London. Flytta? Inte flytta? Varför? Varför inte?

Det är ju inte ett beslut man tar, bara så där. "Vill du ha kokt eller grillad korv?" t.ex. Det är ett beslut man varken behöver lång tid på sig att fundera över, eller behöver ha ångest över om man tar "fel" beslut. Eller? Är det kanske egentligen samma sak att flytta utomlands? Det kanske inte är hela världen, så att säga. Sverige finns ju alltid kvar, om man skulle få hemlängtan. Och man kan ju bara ångra saker man aldrig gjort - aldrig saker man gjort.

Så beslutet kanske varken är svårt eller obehagligt. Jag kanske redan har bestämt mig? Nu börjar den årslånga processen... Imorgon ringer jag och tackar ja. Resten löser sig.

Hångla med en padda - The Sequel

Nu har jag varit nere i Skåne igen. Sist jag var där hånglade jag ju upp en padda. Den här gången skulle jag få skörda frukterna - om nu sagan är sann.

Och det var den! I onsdags höll jag kurs för en grupp killar på ett stålverk. Idag ringde en av killarna till min mobil. (Jag kan meddela att jag vid kurstillfället bara sa vad jag hette i förnamn och vad företaget jag jobbar på heter, så nån hade gjort efterforsknig. Smickrad.) Han hade tyckt att kursen var mycket bra och givande (bla bla bla) och han undrade om jag hade vägarna förbi Skåne igen och om vi kunde hitta på något efter jobbet nån gång. Hur ska jag säga det här utan att låta nedlåtande...? Jag tackade nej. Fast på ett rätt snällt sätt. Han frågade nämligen om vi kunde hitta på något - SÅVIDA det inte fanns någon i Linköping som blev svartsjuk. (Ett smidigt sätt att fråga om jag hade pojkvän.) Dagens Lögn: "Jo, det finns nån annan..." Jag behövde inte dissa honom så hårt alltså.

Alltså: paddhånglet visade sig vara fel metod. Kanske det MÅSTE vara en groda, precis som i sagan? Jag ska leta bättre nästa gång.

Ikväll var jag på informationsmöte om den nya bostadsrättsföreningen. Min trappuppgång blir inflyttningsklar i slutet av september. Grannarna verkar vara jättetrevliga och uppdelade i två generationer; 30+ och 70+. Vi ska nog komma överens. Bara det inte blir för många sjuttiplusare i styrelsen...

NYTT i Bloggen:
Dagens Skogsm-Ulle - Hur räddade jag världen idag?
Ecodrivning. Växla upp från 2:an till 4:an, 3:an till 5:an. Planera din körning. Jag vet att bilkörning med 95-oktanig bensin inte är bra, men om man nu inte har några hållbara val, får man göra det bästa av situationen och dra sitt strå till stacken. Jag lever som om vi hade 2,88 planeter. Det är visserligen mindre än genomsnittssvensken på 3,4 planeter, men jag ska ner till under 2 innan året är slut!

Idag är det min dag!

Jag, liksom det flesta andra i västvärlden, lever efter kalendern och klockan. Allt vi gör har någon tidsaspekt i sig. Så fort vi träffar nya människor ställer vi oftast minst en fråga som handlar om tid: "Hur länge har du sjungit i den här kören?", "Hur gamla är dina barn?" etc. Bara det faktum att det alltid är ok att gå fram och fråga en främmande människa vad klockan är, är intressant...

I årskurs nio hade vi Barnkunskap. Vi fick bl.a. lära oss byta blöjor på dockor och till vilken myndighet man ska anmäla sitt barns namn. Viktiga saker att kunna som femtonåring. Det jag dock minns särskilt från lektionerna med vår tyska manhaftiga lärarinna var hur viktigt det var med födelsedagar. Hon menade att man aldrig ska beröva ett barn rätten att ha en alldeles egen dag, då de kan få känna sig extra omtyckta, sedda och älskade. (Det gäller förstås även vuxna som fyller år.)

Jag läste häromdagen att i Kambodja däremot tycker man inte att födelsedagar är så viktigt att fira, eftersom man oftast glömmer bort åldern på sina barn. I områden där läs- och skrivkunnigheten är låg kan inte människor skriva ner datum och upprätta födelsecertifikat. Det är snarare årstiderna eller munken i byn som bestämmer när och hur man firar olika saker. I Japan firar man nu i dagarna att sakurablommorna slagit ut, dvs vårens ankomst. I några stammar i Afrika firar man när flickorna får sin första mens.

Varför ska vi fira så abstrakta saker som födelsedagar? Har vi i västvärlden (ja, jag generaliserar) för få faktiska saker att fira, så att vi är i så stort behov av alla hjärtans dag, påsk, jämna födelsedagar m.m.? (Jag vet varför vi "borde" fira påsk, men är det därför vi köper gula servetter?)

Behöver vi bli påminda om att vi ska ha kul, uppskatta varandra, äta gott, kramas, sätta nån annan i centrum, ge presenter, hedra våra avlidna...? Måste vi verkligen skriva in sånt i våra almanackor? Är inte det lite sjukt?

Köp dig lycka!

Idag tipsade mamma mig om en artikel - som i sin tur refererade till Stefan Kleins bok, The Science of Happiness. Väldigt rika personer är i genomsnitt inte lyckligare än medelklassen, stod det. Man kan köpa sig lycka, men då handlar det framför allt inte om prylar. De ger bara ett lyckorus när de är nya.

Jag håller verkligen med! Nuförtiden plöjer jag några inredningstidningar i veckan; mycket är otroligt fint (och dyrt!) och man funderar över vad man ska köpa först när det ska flyttas in i nya lägenheten. Inte nog med att jag ska lägga ner en massa pengar på lägenheten i sig - redan nu skriker tydligen den än så länge omöblerade lägenheten efter accessoarer.

Nej, jag ska nog flytta in först och verkligen lära känna lägenhetens själ innan jag sminkar över och besmyckar den för mycket.

På tal om att köpa sig lycka, så var jag bara tvungen att skanna in ett kvitto jag fick i helgen när jag köpte lamm på Öland. Är det med pengar jag ska lösa min singelstatus. ;-)

Imorgon bitti spelar jag den första matchen i en racketsportturnering på jobbet. Squash, badminton och tennis. Jag är enda tjejen, så jag är lite underdog... Precis som LHC... De var nere och doppade stortån i kvalserien och nu kommer vi att bli besvikna om de "bara" får silver i finalen.

Mycket vill ha mer. Är det det som kallas mänsklig evolution?

Hångla med en padda?!

Igår kväll var jag uppe på Kullaberg i västra Skåne och tog en kvällspromenad. Eftersom jag tydligen inte kan träffa (rätt slags) killar på nätet, på jobbet eller genom vänner har jag nu gått på Plan B: kyssa grodor.

Eftersom jag bara hittade en padda uppe på mossen fick det duga. Men jag passade på att hångla upp honom riktigt ordentligt för att liksom kompensera för hans "artfel". Om några veckor åker jag ner igen till de trakterna... Vem vet... Metamorfosen kanske är ett faktum då?

Jag borde skämmas!

Finn 3 fel:
Ikväll tog jag bilen - utan säkerhetsbälte - till pizzerian.

Jag tror att helgonet i mig tog tillfällig semester. Och det gjorde mig nog gott. Jag orkade och ville inte värma på mina rester från igår, och pizza har jag inte ätit på år och dar. Stans godaste pizzor görs ett par kilometer bort - ung 3 min med bil. (Jag har även en pizzeria 100 m bort, men den dissades.) Och när jag ändå kände mig busig, struntade jag i att sätta på mig säkerhetsbältet. För första gången på 30 år! (Både fram och tillbaka från pizzerian.)

Häromdagen läste jag nämligen om trygghetsnarkomani. David Eberhard, överläkare i psykiatri på S:t Görans sjukhus, ifrågasätter om vadderingen av livet i Sverige verkligen är nyttigt - framför allt för våra barn. Jag har själv ännu inte läst hans bok, men i artiklarna om honom och hans forskning låter det som om han faktiskt ORDINERAR svenskarna ett visst risktagande. Idag provade jag alltså på första "dosen".

Hur mår jag nu då? Tja... det fanns ju ett skäl till varför jag sällan äter pizza; det är ju inte gott egentligen och man mår riktigt kasst efteråt. Miljöaspekten att jag tog bilen till restaurangen lider jag inte så mycket av (även om jag inte är stolt över det). Säkerhetsbältet då? Hade Dr. Eberhard rätt? Nja, det var nog sista gången jag åkte bil utan säkerhetsbälte. Jag tyckte mest att det var olustigt. Jag får prova på någon annan "medicin". Fortsätta cykla utan hjälm till exempel.

På måndag och tisdag ska jag hålla utbildning i "Personligt säkerhetstänkande" för ett stålverk. Hoppas att de inte läst om trygghetsnarkomanin, för då faller hela utbildningenssyftet! Ssch...