Efter mycket om och men...

…kom den till slut, tre månader efter utlovad leverensdag. Bilen alltså.

Hört från bilhandlaren under processen:
”Vecka 14 kommer den nog. Jo, jag vet att vi lovade att den skulle komma i början av mars, men säljaren som lovade det har slutat och vi kan inte ta ansvar för det han sa till er.”
”Nu på fredag har vi nog en beräknad leverens.”
”Nästa vecka kommer vi att få reda på när den får ett planerat produktionsdatum i Tyskland.”
”Nu äntligen vet vi att den kommer att börja produceras vecka 17.”
”Nu har den status 4 av 9.”
”Nästa vecka kan du komma och hämta bilen. Fast inte på tisdag. Nej, kanske tidigast på fredag.”
”Nej, gummimattan till bagageutrymmet har inte kommit än men den kan du hämta lite senare kanske?”

I och med att detta är typexemplet på ett i-landsproblem, så kyler man ner sina negativa känslor ganska snart. Så farligt är det ju inte, men man får väl bli lite principfast och tjurig på själva servicenivån, eller hur?

Bilen är hur som helst ett teknologiskt under och ett fantastiskt skönt ställe för egentid på mornar och seneftermiddagar till och från jobbet. DSG-lådan gör att den automatiska växlingen känns som balsam och den förut så utskällda bullernivån i de tidigare passatmodellerna är nu ett minne blott. Utrymmet bak är stort nog för tre kenyanska rugbyspelare, vilket är ett otroligt uppköp för oss i och med att vi förut bara hade plats för två knattespelare i Brokinds IF (Saab 9-3 kombi är inte känd för sitt benutrymme bak precis).

På en tank biogas och en tank bensin kommer man drygt 90 mil. Då kan man t.o.m. åka i Norrland utan att bli orolig för soppatorsk.

Kolla gärna in VW:s skickliga utnyttjande av humor i reklam. Jag som inte trodde att tyskar var roliga…