En underbar blåsa...

...har jag under min fot. Den vittnar om att jag varit på mitt första ordentliga aerobicspass sen Alva föddes. Efter passet fick jag njuta av:
* att se mitt rödflammiga ansikte i spegeln
* stretching med eftersvettningar
* en nittiogradig bastu och
* en kall dusch.

Nu är jag en ny människa.

I måndags var jag inte på hockey

Men jag var där, i logen, med biljett i handen, en timme före nersläpp. Vi hade ett sent extrainsatt ledningsgruppsmöte i samband med matchen, men jag hade en trevligare tillställning att bevista, så jag fick lov att avvika. Och jag kan berätta att det inte är lätt att avvika och ta sig UT ur Cloetta Center när 8000 personer håller på att ta sig IN.

Jag hade dock en mycket trevlig tjejkväll istället. Efterrätten (hjortronpannacotta) fick jag däremot skicka tillbaka, då den smakade tapetklister och möglig bärkompott. Inte bra, Gula Huset...

(LHC förlorade för övrigt med basketresultatsiffror, så jag missade inget.)

En pedagogisk katt

Inte nog med att han är kelig. Han är extra kelig mot mig. Typiskt. Nu kommer jag ju att behöva tycka om honom jättemycket. Och jag som brukar vara så pricipfast. Attans.

Ny familjemedlem

Så här ser han ut, vår nya familjemedlem. Tror jag. Jag har inte sett honom ordentligt än. Han har suttit bakom tvättmaskinen hela kvällen och "känner in sig lite". Stefan och Alva hämtade honom i eftermiddags hos några släktingar på landet. "Katter köper man inte," sa Stefan. "Dem får man." (Jag lär mig nya saker hela tiden.)

Själv är jag verkligen ingen kattmänniska, men jag hoppas att jag ändå kommer att kunna njuta av att se mina familjemedlemmar njuta av honom, samt att jag kanske till och med kommer att tycka det är lite mysigt efter ett tag. Jag håller alla dörrar öppna. (Eller ska jag säga "kattluckor"?)

P.S. Ni som följer min mellan-raderna-jobbföljetong: Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal. Alltid något.

Rolig rubriksättning

Nu har man hittat Usama bin Ladin i en gammal bil utanför Staby gård i Linköping. Han är vid god vigör och har inrett sin lilla husbil mycket smakfullt, säger ett vittne.

corren.se den 14 sept 2009

P.S. Ja, jag har tid att surfa lite idag för jag är mammaledig nu på förmiddagen (S på möte) och lillan sover.

Föreläsning på universitetet

I måndags höll jag en föreläsning på universitetet. Jag skulle representera Verkligheten, genom att vara en gästföreläsare från ett företag. Strategisk miljöledning skulle jag prata om. Hur ser det egentligen ut på företag?

Jojo. Jag hade avsatt några timmar på fredagseftermiddagen för att "fila till min gamla ppt-presentation" (som jag hade på förra årets föreläsning), men någon gång runt halv ett kommer jag på att jag inte alls vill köra Powerpoint utan ta ett helt nytt grepp. Jag ville utgå från alla deras kursmål, vilka stod skrivna med torr och korrekt universitetssvenska, och koppla varje mål till Verkligheten. På så sätt skulle de verkligen få med sig något hem.

I och med att de bara var 20 personer i klassen (alla kom på föreläsningen!) blev föreläsningen mer i seminarieform. Till min hjälp hade jag en tavla och en whiteboardpenna. Ingen dator. Två timmar Verklighet. Frågorna haglade; allt ifrån vad jag hade i lön till vilken som är den svåraste miljöfrågan att driva igenom i ett företag. Och jag kände att jag kunde svara på allt.

Det var en mycket uppskattad föreläsning. Kanske jag ska vara lite stolt över mig själv också, inte bara över mina nära och kära...

Stolt mamma

Och så fortsätter jag väl med stolthetsproklamerandet då:

Vår lilla dotter fyller 1 år på torsdag. Alla föräldrar är väl stolta över sina barn och i mitt fall är jag mest stolt över att hon har en sån fantastisk pose i fotograferingssammanhang. Det känns som Top Model nästa?



Lite nonchalant vänd mot kameran... Vilken naturbegåvning!

Stolt fru

Jag vill bara säga att jag inte bara är en stolt syster, utan även en stolt fru. Min man håller på - tillsammans med ovärderlig hjälp av svärfar - att bygga en carport! (Först var de tvungna att riva en liten bod.) Imorgon fortsätter bygget, så när jag kommer hem kanske jag kan ställa in bilen under tak... Eller ja, taket kommer nog inte på imorgon, så vi kan väl kalla det en pergola så länge.

Det är väl äkta kärlek när någon bygger en carport åt sin fru för att hon ska slippa skrapa rutor på morgonen?

Jag och Marcus Wallenberg...

... stötte ihop idag på lunchen. Han vinkade glatt åt mig och tecknade i luften att jag skulle ringa honom nån gång.

Nej, så var det inte. Men nästan. Så här var det:

Jag var för en gångs skull på Mjärdevi och åt lunch idag. Mitt i en tugga grönpepparbiff hör jag applåder och undrar naturligtvis vad det är frågan om?! När jag och mitt lunchsällskap går förbi entréhallen ser vi en drös potentater stå och avtäcka en Wall of Fame.

Varför känns det alltid lite pirrigt att stå ett par meter ifrån en kändis? Jag var hur som helst nöjd att jag kunde namnge alla fyra potentaterna på stående fot för min väninna.

Jag uppvägde den onödiga näringslivskunskapen i eftermiddag genom att ögna igenom lite skvallertidningar hos frisören. Nu vet jag t.ex. att Britney "vikthånar" Kevin Federline genom att bli smal nu när han blivit tjock. (Varför har jag aldrig använt ordet "vikthåna" förut?) Undrar om det finns en skavallerblask-SAOL nånstans? Nakenchock, vikthåna, strippkupp, snoppkrig, saltbov, barnporrläkare, revanschhår... Jag känner att behovet är stort. Eller vad säger du, Sara?

En lunchoas

Klockan 11 fick jag ett sms från Sofia, som jag inte träffat på månader: "Lunch idag?"

Jag har flängt mellan våra olika kontor i stan idag, men hade just inget bokat under lunchen, så det passade alldeles utmärkt. Vi träffades på en restaurang som ligger intill min gamla arbetsgivare. Efter en fantastiskt trevlig måltid med thai-mat och konversationer om livet gick jag upp och sa hej till gamla konsultgänget. Passande nog satt de alla i kontorsmöte, så jag kunde på så sätt slå alla flugor i en smäll.

Det var underbart att höra dem säga att de saknade mig. Inte för att jag planerar att byta arbetsplats, men när det känns lite tungt på jobbet är det trots allt skönt att höra de orden.

Jag gick via min frisör - som också ligger i kvarteret - och passade på att beställa en tid för bot mot Utväxten Som Gud Glömde.

En lunch-oas, med andra ord.