Lyckligt lottad!

10 dagar

För nästan tio månader sen: Stefan bara skulle parkera om bilen där på Förlossningen. Han hann sms:a till våra föräldrar för att säga att det kommer att bli en lång natt. När han kom tillbaka var Kyra nästan ute. Allting sedan dess har gått för fort med Kyra.

Hade vi stannat i Sverige hade jag nog varit tillbaka på jobbet nu. Vi hade nog gjort som med Alva och tagit nio månader var hemma innan det var dags för dagisinskolning. Sen hade vi varit inne i ekorrhjulet igen.

10 månader

Nu inser jag hur lyckligt lottad jag är att jag får vara hemma med henne ett år till och att vi till på köpet har en pappa som jobbar hemifrån och inte behöver lägga 2h/dag på att pendla till och från jobbet. På så sätt kan man nästan säga att han är "hemma med barnen" också.

Man kan till exempel hinna med att Valentines-pyssla lite hela familjen innan det är dags för läggning.

If you see this, Pilar, just pretend you didn't,
when you get this on Thursday...

Helgen i bilder

På lördagen for vi till Bronte Creek för att åka pulka med våra goda vänner. Att åka nedför hela backen skulle vara alldeles för farligt för våra tre- och fyraåringar, så vi gjorde en egen pist halvvägs upp (ungefär från det ställe där Felipe i röd jacka står). 

Stulen bild från mitt Instagram-konto. 

Trötta efter en bra pulk-workout.

Söndagen spenderades mest i trädgården, byggandes igloo och gångar. Alva pekade och Stefan grävde. Jag gick en promenad i solen med Kyra och sen fick jag mest vara i igloons "kök" och "dricka te". 

Trött och varm Stefan efter all "onödig" skottning! Vad gör man inte för sina barn?

Rätt fräck panoramafunktion på Samsungen!

Första uteomgången på söndagen ville Kyra inte vara med och bygga igloo...

... men på eftermiddagen ville hon provgå de nygjorda vägarna.

Att bo i Södertälje

Hur är det att bo i Södertälje? Fråga mig, för jag vet. Inte för att jag någonsin har bott i Södertälje, men det behöver man väl inte för att få skriva ett inlägg om livet där? (OBS! Ortnamnen i inlägget är fingerade.) 

Södertälje är en stor och livskraftig kommun som ligger på perfekt pendlingsavstånd från Sveriges största stad Stockholm. Stockholm är staden där allt händer; dit artister beger för att hålla konserter, där museum och konsthallar bjuder på fantastiska utställningar, där elitidrottsevenemangen avlöser varandra och där nattlivet är pulserande varje kväll "from 9 to 5" (9 pm to 5 am alltså). Man bor i Södertälje och jobbar i Stockholm för stockholmslönerna är höga, boendekostnaderna likaså.

Södertälje har allt en småbarnsfamilj behöver: bra skolor, många förskolor med olika pedagogiker, roliga lekparker och t.o.m. ett och annat lekland/busfabrik, flertalet kulturella föreningar för utlänningar som vill hålla kvar sitt modersmål, kyrkor och dylikt för alla smaker, sportarenor och gym och ett stort utbud av shopping och restauranger. Varför skulle man någonsin vilja lämna Södertälje? (Dessutom är alla så snälla där och stockholmarna så dryga, enligt mammorna på dagis.)

På ett år besöker en södertäljebo, som inte jobbar eller har sin squashpartner i Stockholm, huvudstaden åtta gånger per år. (Det är naturligtvis en helt och hållet påhittad siffra från mitt håll, men ni fattar vartåt jag vill komma.) Om en södertäljebo däremot åker utomlands på semester säger han antagligen "I live in Stockholm". Alla vet ju var det ligger.

Vy från övervåningen i vårt alldeles
lagom stora, lagom fina hus i förorten.

Varje dag, på väg till förortsidyllens perfekta Öppna Förskola, passerar jag över den stora motorvägen som pulserar av trafik till och från storstadsregionens hjärta. Det får mig att tänka till. "Tänk om man skulle se nån musikal ikväll? Vi bor ju ändå i Stockholm. Typ. Men nej, då ska det fixas med barnvakt och så skulle det kanske snöa ikväll och så är det säkert dyrare att äta ute i Stockholm än i Södertälje och så... och så... Alldeles underbart hade det säkert varit..."

Kanske det faktiskt är så att man får det bästa av två världar när man bor i Södertälje? Man kan bo i ett hus med trädgård för en skälig summa pengar och så kan man ta tåget in till Pulsen för att krydda tillvaron lite då och då. Jag vet att jag låter som en dålig, bitter version av "Svensson, Svensson", men nej. Det viktigaste just nu är barnens trygghet och då är Södertälje bäst. Mina pubkvällar med väninnorna kommer något annat år. Livet är bra nu och imorgon behöver jag inte åka in till jobbet i Stockholm i snöstorm.