29 november 2011

28 november 2011

Vad hände med slipsen?

Har ni tröttnat på slipstvånget, gubbar? I förra veckan satt jag i ett styrelsemöte med enbart män i åldern 40-60 år. Jag räknade till sex stycken stenströmsskjortor runt bordet. Jag tror att det är rekord. Översta knappen uppknäppt så att den färgglada insidan på kragen syntes. Och så färgglada knappar naturligtvis. Ingen slips. Men kostym.

Har den nya trenden med "Visa Insidan" (av kragen alltså) kommit som en befrielse för alla män som förr känt sig tvingade att ha slips, men som nu med gott samvete kan kränga av sig kopplet runt halsen och andas som vanligt folk? "Jag har i alla fall en Stenströms", kanske de tänker.

Jag har i alla år tyckt synd om killar som ska klä upp sig. Utbudet av kreativa lösningar har inte varit så stort. En rosa slips har varit lite crazy, eller ett par spännande strumpor, som bara syns när man sätter sig i soffan i loungen för att smutta på en Grönstedts. 

Det är bara att gratulera till att nuförtiden verkar det vara helt i sin ordning att i börsnoterade företags styrelser sitta med rosa skjortor med röda knappar och blommiga kragar. Vad blir nästa grej? Jag väntar med förtjusning...

Brorsan i en stenströmsskjorta som han fick i 30-årspresent av mig sommaren 2010. Slipsen hade inte behövts, P!

21 november 2011

Impulsköp

Jag fick min första julklapp idag. Det är från lillebror som, liksom jag, drabbas av hög puls varje gång det ska pratas om vad vi ska ha i säcken på julafton.



Själva har vi börjat producera egna julklappar här hemma, även om det är ganska långt ifrån vad den här snubben verkar kunna göra: http://parlplattor.blogspot.com/

Tack Jonas! Du ska få en extra fin pärlplatta i FCB-färger från mig!



06 november 2011

Värdefull tid med släkt och vänner

Jag har slutat säga att jag inte har tid. "Jag har inte prioriterat dig/det/uppgiften/etc" försöker jag istället säga. För det är ju det som är sanningen. Många tar illa upp när det i realiteten innebär att man prioriterat att titta på Lyxfällan istället för att ringa en vän eller limma ihop den där leksaken som jag lovat Alva för längesen.

Alla val jag gör har jag ju prioriterat framför alla andra val. Krasst, men sant.

Nu har jag prioriterat tjejhelger två veckor i rad. Förra veckan med min dotter i Stockholm lör-tis och denna helg med mina gamla tjejkompisar från högstadiet. Vi träffas regelbundet med 18 månaders mellanrum ungefär och de två senaste gångerna har vi varit i Jönköping av alla ställen på Jorden. (Halvvägs mellan våra städer.) Förra träffen, våren 2010, var helgen då HV71 vann elitserien och vi inte fick sova. Detta år var året då lördagen inte var en lördag utan en röd dag och alla affärer och tändsticksmuseum var stängda. Dessutom väcktes vi detta år av en skylift 06:30 som satte upp julbelysning. Det får bli en bättre stad nästa gång, men en trevlig helg det var det i alla fall med många härliga skratt!

Vi gick bl.a. på bio, vilket är ovanligt för småbarnsmammor. (Speciellt filmen som börjar klockan nio.) Ingen av de filmer vi egentligen ville se gick denna lördagskväll (läs röd dag), så vi tog "In Time" på vinst och förlust. Det blev vinst, i alla fall enligt mig. Jag kan verkligen rekommendera den! Huvudrollen innehas av JustIN TIMberlake och här kan ni se trailern.

02 november 2011

But who's counting?

Medeltemperatur de senaste fyra veckorna. Rött 2011, grönt 2010.
Malmen, Linköping. Statistik från www.temperatur.nu
En mycket vis kvinna sa till mig en gång att man ska vakna varje morgon och fundera över vad man är tacksam för i livet, och/eller kanske speciellt just idag. Då gnäller man inte lika mycket över sin - för stunden trista - situation eller "gapar över mycket och förlorar hela stycket". Så här i kommande thanksgivingtider passar väl denna livsdevis alldeles utmärkt?!

Sedan ett par veckor tillbaka tackar jag för att jag slipper skotta. Vintern och snön kom till Linköping runt den 20 oktober förra året (och låg kvar till slutet av mars!), så varje dag utan snö är en välsignelse. Speciellt med tanke på att jag kanske inte är så skottbar i så många veckor till och då blir det en låång vinter för Stefan.

Utan snö i 13 dagar försmäktar vi i detta hus... But who's counting?