Jag fortsätter istället låtsas som om det är några som faktiskt följer och är intresserade av min BLOGG. Alla har vi våra små exhibitionistiska olater.
20 juni 2009
När jag sågade Twitter...
...i ett tidigare inlägg insåg jag att jag inte surfat in på sidan och verkligen utforskat det. Jag hade bara gått på vad mina vänner berättat. Jag skapade för tio minuter sedan ett konto i ett halvfalskt namn; la till de vänner som programmet hittade i min adressbok (automatiskt); surfade runt i fem minuter och insåg därefter att det inte var något för mig. Jag avslutade precis kontot och känner mig plötsligt lite mer allmänbildad än för en kvart sedan.
Jag fortsätter istället låtsas som om det är några som faktiskt följer och är intresserade av min BLOGG. Alla har vi våra små exhibitionistiska olater.
Jag fortsätter istället låtsas som om det är några som faktiskt följer och är intresserade av min BLOGG. Alla har vi våra små exhibitionistiska olater.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mycket pedagogiskt och intressant!
Men det är tveksamt om jag hinner twittra.... nu ska jag iaf fortsätta packa och sedan äta lite middag.
En person som snart ska flytta (again).
Gissar att det var jag som fick dig att kolla in kvittrandet.
Gillade filmen och hoppas att den lärde mig att inte skrika ut i rymden om vad jag gör eller vad jag äter. Däremot tycker jag att twitter har lett mig vidare till andra intressanta skolbloggar mm. Jag viill veta allt om hur IKT kommer att användas i framtidens skola!
Synd att du inte behöll kontot. Då hade du kunnat följa Axel o Claes på tågluffen. Tror att dom äter kokosbollar just nu:)
Kram
Martina
Nja... första gången jag hörde talas om twittrandet var när jag läste om att politikerna i EU-valet kunde stå på podiet och samtidigt twittra. Pust... Närvaro?
Men du är första kompisen jag hörde talas om, Martina.
Hälsa luffarna och tack för en trevlig midsommar!
Kram
/u (snart på väg till Tüskland på konferens)
Skicka en kommentar