Inte utan mina döttrar



Det blir ju aldrig som man tänkt sig och mister man en står det tusen åter, heter det ju. Får man inte uppleva Torontos sensommar får man njuta av tusen och en underbara stunder i Sverige. Stefan har jobbat i det nordamerikanska bolaget sedan första juli - men på hemmaplan mestadels - och det har inneburit att jag och tjejerna har fått göra mycket saker tillsammans, bara vi. Vi har naturligtvis hunnit göra många roliga saker med fadern också, men här fokuserar jag nu på min roll som "den föräldralediga".

(Tilläggas ska också att uppskjutningen av utlandsflytten inneburit att vi hunnit träffa massor av vänner och släkt under juli, augusti och september, något vi annars inte hade fått göra! Det har känts som bonus! Sen att vi dagligen går och har ont i magen på grund av ovissheten och irriterar oss på situationen som vi själva inte satt oss i, är en annan femma. Och ett annat blogginlägg.)

Vi har haft så kul ihop, Alva, Kyra och jag! När den första tiden som osäker tvåbarnsmor la sig kunde jag verkligen njuta av att bara vara hemma (som det så nedlåtande heter). Nu har Alva hittat sin roll som storasyster och Kyra har hittat Alvas leksaker. Nu när Kyra börjat ålkrypa har Alva och jag liksom blivit ett bra team där vi bl.a. påminner varandra om att saker inte ska ligga på golvet och riskera uppätning. Kyra har börjat få lite vanor så här efter fem månader, men att sova på dagen är fortfarande bortkastad tid, tycker hon. Med andra ord får jag inte så mycket gjort om dagarna förutom själva mammandet och ammandet. Å andra sidan sover vi hela nätterna, så jag klagar inte!

 

Här kommer en liten bildkavalkad över mig och tjejerna. Jag har insett att jag har rätt så få bilder på mig själv här på bloggen. Kanske för att jag oftast själv står bakom kameran. (Fotograferna i denna bildserie är mestadels mor eller Stefan. Tack för att jag får sno era bilder!) Jag vet att jag kommer att komma tillbaka till det här inlägget många gånger och njuta av minnena från en helt underbar sommar!

Paparazzi... eller ska jag kanske säga papparazzifotografering.

Astrid Lindgrens värld.

Midsommar i Svartmåla.

Barnstol införskaffad till ölandslägenheten.

Viktig mamma-Alva-tid när mormor tar hand om Kyra.

Krukmakeriet Haget på norra Öland inklusive besök i drejverkstan.

Inte tappa!

Lådbilslandet i Löttorp.

Ibland regnar det faktiskt på norra Öland, men det bekommer inte alla så mycket.

Svartmålabadet.

Stora tjejen med världens go'aste kinder!

Släktkalas hos gammelmorfar i södra Dalarna. Kolla in de virkade Converse-skorna!



Jodå, hon fick välja själv mellan alla klänningar på Lindex. Det var ju ändå Kyras namngivning.

Namngiven bebis!

Besök på förskolans lekplats under de stängda veckorna.

Westmanska vagnmuseet vid Valla gård.

"Du kan inte ta mig!"

Bara ätbart på golvet.

Det blev mycket hemmabad i år. Snittemperaturen var 21 grader i sommar.

Mycket hemmalek också. Då är det bra med gungställning.

Vem är tröttast?

Fyra månader. Smakportioner intruduceras. Gott!

Kantarelldags i farmors och farfars svampskog.

Farmors systers hund tyckte om barn. Skön långhelg på Öland i början av september.

Alvas födelsedag den 10:e september brukar vara en bra avslutning på sommaren.

Välkommen, Rödstrumpan!

(Rödstrumpa är ursprungligen beteckningen på en medlem i den radikalfeministiska rörelsen Redstockings, men kan också beteckna en person (vanligen en kvinna) med en annan feministisk åskådning och används då ofta pejorativt eller självironiskt.)  - Wikipedia

Självironiskt var ordet, sa Bull.

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och införskaffat en egen liten röd(!) "netbook" (mindre modell av bärbar dator). Min förhoppning är att detta kommer att få mig att börja blogga lite mer regelbundet igen. Som hemmavarande tvåbarnsmorsa har internet mestadels kommit till mig genom en smart phone eller en tab. Dessa är inte så skrivarvänliga enheter, som inbjuder till längre blogginlägg ju. Sätter jag mig vid en dator vill den ena dottern krypa upp och slicka på skärmen och den andra kolla på film eller Skypa. Jag har hört fler vänner som har samma (i-lands-)problem; vi tar emot mail och kan läsa dem på en läsvänlig enhet, men vi drar oss för att svara i och med att vi inte sitter vid en dator.  "Jag svarar henne sen", tänker man och sen har man helt glömt bort det mailet... Känns det igen?

Än så länge har jag bara i princip öppnat och satt igång datorn, så jag kan inte ge någon längre recension av min ASUS Eee PC 1025C. Första intrycket är positivt i alla fall. Jag trodde att tyngden - den väger dryga kilot - skulle kännas mycket för en sån liten dator, men det ser jag mer som ett plus så att den inte vobblar omkring, som en iPad lätt kan göra. Jag tror att hon kommer att leverera det som jag förväntar mig. No more, no less. 

Vi hörs... oftare från och med nu!

Snart är kaffet helt slut

Det har fortfarande inte kommit något svar från de kanadensiska immigrationsmyndigheterna. Snittiden för handläggning av ärenden inkomna i somras är sex veckor. För vår del innebär det i så fall ett svar i slutet av september, eftersom handlingarna lämnades in i mitten av augusti. Jag har dock slutat att hoppas för mycket.

Istället dricker vi kaffe och te för att få tiden att gå. Vi dricker ur. Ur skåpen, ur gamla burkar med Julkaffe Från Företaget, ur Nespressos utflippade Limited Edition-smaker. Vi tömmer våra tre öppnade honungsburkar och dricker gammalt rooibos med ”julsmak”. Vi får, för allt i världen, inte få för oss att köpa något nytt kaffe eller te.  Lagertömning pågår! Det är, som ni säkert förstår, inte så roligt att bjuda på fika längre. Förr i tiden tog man ibland med sitt eget kaffe när man gick bort på bjudning. Detta rekommenderas till er som kommer på besök framöver. Annars blir det körsbärsespresso med dopp!

Liknande lagertömning sker även av gamla tandkrämstuber som legat och ruvat i diverse necessärer samt av halvtömda duschkrämer som stått och trängts på badrumsgolvet. Pastalagret, våffeldepån, mjölmagasinet och, icke att förglömma, viltköttsupplaget i frysen håller på att ta slut nu.

Nu till poängen: Vad skönt det känns! Varför har vi inte gjort det här tidigare?! Varför måste man planera en flytt till en annan kontinent för att marsansåsen ska ätas upp innan bästföredatumet? Hamstersyndromet är nästan lite äckligt när jag tänker efter. Så, iväg med dig nu. Rensa en låda i skafferiet så ska du få se hur skönt det känns!