Livstecken från Mannheim

Först en kommentar till bloggtorkan. Det var ingen torka. Det var en välbehövlig bloggsemester. När det händer lite för mycket i mitt liv märker jag att jag tänker i bloggtermer; liksom bloggar i huvudet. Sen tycker jag att jag ”bloggat” färdigt i och med detta.

Jag skriver ju fortfarande i första hand för min egen skull, men å andra sidan vet jag hur mycket jag uppskattar att få följa andras liv via bloggar, så jag gissar att någon kanske tycker att det är roligt att jag visar livstecken igen?

Detta tecken av liv kommer från Frankfurts Airport City Mall, en sen kväll i februari. Jag väntar på ICE-tåget (typ X2000) som ska ta mig till Mannheim, till den årliga CSR-konferens med de andra europeiska allmännyttiga bostadsbolagen. Som tur var hade Donken öppet så jag kunde få i mig en McWrap. Middag kl.22.30 – inte bra.

Denna resa vill jag verkligen inte göra. I onsdags kom vi hem från vår karibienresa – vilket får bli ett eget inlägg – och två veckor borta från kontoret betyder tyvärr två veckor back. Borde det egentligen få heta Semester? Borde det inte bara heta Förskjutning? Denna tjänsteresa innebär ytterligare tre dagars högpåläggning. (Jag ska nog skaffa mig en PRAO. Ska föreläsa på universitetet nästa vecka… där kanske jag kan ragga upp nån…)

Kom på att jag är mäkta stolt över mina bröder. En som förstår det här lustiga språket och lyckas bra både i golf och med truckar och som tydligen är en sådan kändis så att man på en transferbuss på Schiphols flygplats träffar på folk som känner honom. En annan bror har precis tagit examen och fått jobb på någon konsultfirma med svårt namn i huvudstaden. Dessutom är jag lite stolt över mina föräldrar som förstår och pratar japanska nu. Jag hade en japansk skolklass bakom mig på planet ikväll och önskade att jag också förstod mer. Mamma, måste förresten fråga om ”gomen” är slang för ”gomenasai”?

På tal om ICE, som jag för övrigt satt mig på nu, måste jag påminna er alla om att lägga in ICE i era mobiler. In Case of Emergency-numret är det som räddningspersonalen/sjukhuspersonalen letar rätt på i era mobiler om det skulle hända er något. Stefan har lagt in mig som ICE WIFE och han heter ICE MAN hos mig. Vardagen blir lite mer spännande när man får låtsas att man är gift med en superhjälte, eller hur?

Nu vill jag inget hellre än att ligga och sova bredvid min superhjälte… Tyskland nattetid är överreklamerat.