U, S och A reste till USA

Hur skriver man ett inlägg om att man åkte på två penicillinkurer på karibienkryssningen utan att låta bitter?

Jag är naturligtvis lite bitter. Det var ju inte så vi hade planerat vår resa. Som tur är var jag frisk dagarna innan, då vi var i Miami hos vänner och dagarna efter kryssningen då vi återvände hem till dem. Kryssningsdag 2 fick jag två kurer antibiotika för både halsfluss och öroninflammation. Kryssningsdag 7 var jag frisk igen och kunde som tur var äta hummern som serverades ombord på kvällen.

Ni vet hur man gör planer att man ska springa på båtens löparbana, ligga och sola på deck med en drink i handen, äta tallrikar fulla med färsk frukt till frukost, gå (varannan kväll) på shower och stand-ups, äta gourmetmat varje kväll, dricka nygjord limoncello… Ja, jag kan fortsätta länge. Det blev inte så. Min superhjälte till man fick dra det tunga lasset med Alva, vilket jag inte nog kan tacka honom för.

Jag har dock slutat tycka synd om mig för jag tänker på allt som kunde ha hänt istället. Det var ju lika gärna Alva som kunnat få öroninflammationen. Tänk er att ha en liten 2,5-åring med ont i öronen på en resa med många mellanlandningar… Istället fick vi en tjej som satte sig i flygstolen och somnade efter en halvtimme och sov hela flighterna igenom. Vi som hade förberett med små inslagna presenter, läst på flyingwithkids.com, tränat på tuggummituggning och allt!

Resor gör att man blir mer världsvan. Att resa med barn, med borttappat bagage, med sjuk medresenär eller utan resplan är exempel på situationer som gör att man blir ännu mer världsvan. I vårt fall var jag ju trots allt uppe på fötterna och till på köpet på en lyxkryssare i fint väder, så nu säger jag det igen: jag är inte bitter. Om någon får för sig att kommentera detta inlägg med en stackars-dig-mening, raderar jag kommentaren. ;-)

Jag har trots allt blivit ombedd att skriva på bloggen hur resan var, så det har jag alltså gjort nu. Bilägger också några bilder, så att ni ser att det var rätt härligt trots allt. Passar också på att tacka PoLi för ert värdskap (host-ility, som det väl heter på engelska...?). Ska se till att skicka mer ”bernä” per post.