Tankar om balett

En av de saker som Alva tjatade om att få börja på då vi kom till Kanada var balett. Det gick nog faktiskt inte mer än några veckor efter att vi landat innan vi fick in henne på en balettskola. I början var det bara skoj och aldrig några dispyter innan avfärd till torsdagens övning. Jag fick vara med första gången och titta och såg att det var lek blandat med balett med inslag av viktiga saker som hållning, leenden och annat som man faktiskt har med sig i livet vid sidan av dansgolvet. Nöjd mamma.

Så kom tredje och sista terminen, den som började efter marslovet och håller på denna vecka ut. Då blev det helt plötsligt allvar! Hela lektionen - varje vecka - har ägnats åt SHOWEN's dans. Viktigt, viktigt att alla femåringarna kan dansen utantill och inte missar nån rörelse. Vi har lagt timmar på att åka fram och tillbaka till sömmerskan för att få dräkten helt rätt, kommit tidigare till lektionen för att bli kontrollerade så att vi alla köpt likadana tajts och... nej, jag orkar inte ens gå in på ämnet Kostnader... Alva började dessutom säga "Neeeej, inte balett idag!" för några veckor sedan och "Jag tänker INTE vara med på showen!" Inte så nöjd mamma.

Jag respekterar ju hennes åsikter, men ville gärna höra vad det var som helt plötsligt ändrats. "Vi kör bara samma dans om och om igen." Jo, så kan det ju vara med dans ju, men i den här åldern? Jag frågade fröken för några lektioner sen hur det egentligen låg till (vi får ju inte se något där vi sitter i väntrummet) och berättade även vad Alva hade sagt. Gick det inte att lägga in något litet roligare moment, månne? Gången därpå hörde jag genom den stängda dörren att några av de gamla låtarna spelades och ett mycket gladare gäng kom ut genom porten. Nöjd mamma.

På genrepet på Stora Scenen igår kväll gick det jättebra. Alva tyckte att det var mycket spännande att få ha lite rouge och läppstift på sig och dansandet fick nog en annan dimension för henne då hon fick se alla stora tjejer (japp, bara tjejer) med fantastiska klänningar och riktiga pointe shoes och Alva kunde dessutom se dansarna på scen genom en back stage-monitor. Hon skuttade hem igår kväll, trots den sena timmen, långt efter läggdags. Igår kväll fick vi föräldrar också se lite dans, men även vi genom monitorer i lobbyn.

På lördag blir det SHOW! Då har vi fixat barnvakt åt lilla K, så att Stefan och jag kan sitta bredvid varandra, klämma varandras händer och gråta en skvätt av stolthet. Vår lilla envisa, söta, glada musikalartist ska äntligen få stå på scen! Hon har väntat i ungefär fem år.

Övar back stage.

Sminkad 4½-åring. Pust.

Kritor och målarböcker till barnen i väntan på deras tur. Miss K och Miss S är hjälplärare (äldre dansar som knäcker extra).

Snabb sista bild på barnen innan vi föräldrar blev förpassade till entrén.

Lång väntan i lobbyn.

Alva är den lilla rosa längst till höger (från oss sett).