Ny design utan innebörd

Jodå, det är samma gamla blogg ni hamnat på. Behövde bara sminka till den lite.

Nu behöver jag komma på nåt djupt som illustreras av de däringa maskrosblommorna... Det måste ju vara genomtänkt, det här med bloggeriet.

Vissnad blomma som sett sina bästa dar? Läste nånstans att man är som vackrast när man är 46 år, så det stämmer ju inte än.
Vissnad blomma som vill sprida sina frön? Kanske mer passar på en man?Miljöpartist? Njae... inte precis.
Längtan till sommar och trädgårdsarbete? Varför inte?

Har ni några tips?

Försök till årskrönika

Jag försökte. Men misslyckades. Jag började skissa på hur året hade sett ut; vad hade jag gjort på jobbet, hur Alva trivts på dagis, hur det funkar med Stefans nya roll på jobbet (och vad hände egentligen med rådjuret han sköt i höstas), vad har vi haft för husprojekt under året och hur gick det med min krockskada. Det blev ingen rolig årskrönika. Torr och uppräknande. Som nåt slags tråkig högstadieredovisning.

Fast det var nyttigt att skriva den. Nyttigt att tänka tillbaka på att vi faktiskt har gjort förfärligt mycket under året och att jag måste sluta tycka att det är tråkigt att vi inte är så aktiva. (Jag har mina svaga stunder då jag säger sånt dumt till Stefan.) Jag märker att jag blir rätt så lättpåverkad av vänner och kollegor, som berättar om saker DE gör: reser utomlands några gånger per år, har årskort på teatern, tar med tre barn på skidresa, ställer till med stora fester hemma, bygger om huset, tränar tre gånger i veckan, åker iväg på romantisk helg till NY, lagar spännande maträtter, tittar på sommarstuga, flyttar till USA några månader för att prova på, fixar naglarna så att de alltid ser tiptop ut... Gaaah!! Ibland fungerar inte filtret i huvudet som klargör för mig att det inte är en och samma person som fixar allt detta. (Nån mer som har samma sjukdom?)

Därför var det nyttigt för mig att få skriva ner att jag faktiskt varit iväg med jobbet i snitt en gång per arbetad månad. Ett vadstenainternat med ledningen, 2 x Söderköpings Brunnvistelser, en italienresa med CSR-gruppen, en klappa-vårt-vindkraftverk-resa till Norrland, en skidresa till Stöten samt en styrelse-/studieresa till Göteborg. Betänk då att jag inte jobbade i jan-feb utan var mammaledig då.

De mörka stunderna under 2010 har verkligen varit svårräknade, vilket också var viktigt att få tänka på under min skrivprocess. Min farfar gick bort i våras och det var naturligtvis inte roligt, även om hans död var fin på flera sätt. Att bo på landet under dessa två vintrar som vi nu upplevt har heller inte varit klackarna i taket, även om man vänjer sig. Alvas dagisvistelse har varit mycket positiv och hon har klarat sig ifrån att bli så sjuk. Däremot har både Stefan och jag varit ovanligt förkylda i år, vilket för min del framför allt gått ut över träningen. Ölandsvistelsen i somras fick avbrytas pga stormar och avstängda ölandsbroar. Och parisresan med jobbet förra måndagen blev aldrig av för planet gick sönder på landningsbanan nån sekund innan det skulle lyfta. Annars har vi haft tur med transportmedel under året, något som jag vet att många andra inte haft.

Det jag saknat är one-on-one-träffar med mina vänner. Tjejer från Ithaka, Ladies' circle, bokcirkeln, och lilla "tantgänget" har jag regelbundet träffat, men det där förtroliga mötet över ett glas vin på nån pub som uteblivit. Likaså helghajken på östgötaleden med nån eller ett par kompisar. Jag hoppas att 2011 bjuder på fler såna möten.

Bilden är för övrigt tagen på ett hotellrum på Varbergs golfklubb. I alla rummen stod det små visdomsord på väggarna. Jag tycker att detta på ett bra sätt sammanfattar hur jag känner mig just nu.

God natt och God Jul!

メリークリスマス

Är det så att alla julhälsningar i år kommer att komma via facebook och att vi som fortfarande tvivlar får skylla oss själva att vi blir utan hälsning?

So be it. Här kommer min japanska hälsning i alla fall. Främst till de bekanta jag har i Japan. (Mamma, skicka vidare!)

スウェーデンからビッグハグ。
私はあなたに2011 年にはすべての成功をお祈りします！

Ja, eller nåt sånt.

(Jag filar på en årskrönika som förhoppningsvis kommer i år... Håll ut, jag ska bli en bättre bloggerska.)

Dubbel flashback

Igår var jag inbjuden till universitetet för att under tjugo minuter redogöra för ”Vart leder utbildningen”. Nu var det på ett program (EMM) som hittills inte utexaminerat några studenter, så att ge ett exakt svar på frågan är naturligtvis omöjligt. Dock kan jag säga att om jag suttit på en större miljö- och energiavdelning där jag varit tvungen att anställa skulle denna utbildning vara klart intressant som rekryteringsbas! Hade jag behövt plugga igen (för den tjänsten jag har idag) hade jag valt just civilingenjörsprogrammet EMM.

Det var för övrigt en intressant fråga som jag ställde till mig själv; vad hade jag pluggat till om jag visste det jag visste idag om världen? Har jag gjort rätt val på vägen? Vad hade jag egentligen velat pyssla med? Gymnasielärare? Läkare? Hudterapeut? Nej, jag ångrar inte mitt val. Jag tror att jag aldrig kommer att sluta utbilda mig för jag kan förmodligen aldrig bli nöjd. Jag har alltid haft ett gott öga till forskning och ärligt talat tror jag att det är på ett universitet jag kommer att sluta mina förvärvsarbetande dagar. Däremot har jag lovat mig själv att aldrig forska på något som jag inte själv upplevt ett forskningsbehov av. Det innebär med andra ord en hel del år i arbetslivet innan jag skaffar mig ett sånt där kontor på institutionen där högar med forskningsrapporter och orättade D-uppsatser skapar ett kreativt kaos och intryck av visdom.

Flashbacken jag fick handlade i alla fall om universitetstiden. Husen och ingångarna är de samma, men mycket är renoverat och studenter med mobiltelefoner och laptops hänger i varje hörn. Själv minns jag att jag ifrågasatte varför vi var tvungna att gå och hämta ut ett e-postkonto när jag började plugga. Vadå "mail"? Vem ska jag "maila" till? De jag föreläste för igår var fem år gamla när jag själv började plugga! De ryggade tillbaka när jag sa att jag kom till universitetet för första gången 1996. När blev jag så gammal?!

Den andra flashbacken jag ville skriva om idag är den jag upplever just i skrivandets stund. Bloggande på ett försenat SJ-tåg. Pust och stön, SJ. (Slösar inga pixlar den här gången på att beskriva min besvikelse.) Snart firar förresten Lilla u-bloggen 4 år! Tack alla som hängt med från början och som visat intresse på diverse sätt. Jag vet enligt statistiken att ni är rätt många som är återkommande läsare, men jag har ingen aning vilka ni är. Pip till om ni vill. Jag är så nyfiken!

Jag har varit i Stockholm idag på ett söka-EU-pengar-seminarium som en konsultfirma höll i. Det var fantastiskt roligt att se de fyra killarna i 30-årsåldern som höll i seminariet. Alla var 170 cm långa, spinkiga jurister/ekonomer, hade Tiger-kostymer och backslick och körde hela igenom hela lathunden ”Så blir du en lyckad 80h-stureplanskonsult”. Jag satt och smålog lite för mig själv och var ytterst tacksam för att min man inte visar några tecken på att ha de där valparna som förebilder. (Det betyder inte, Stefan, att jag inte tycker att du är snygg i din Tiger eller att du inte skulle klara av deras jobb. Men jag tror att du vet vad jag menar…)

För en gångs skull var jag faktiskt väldigt effektiv och använde dagens fikapauser till att skriva ihop en skiss på ett projekt vi ska söka pengar för. Jag fick ner både idé, projektnamn, lösning, budget, tidplan, partners och funderingar över möjliga stödprogram som presenterades under dagen. Ibland har man sina moments.

I helgen är det dags för sista delen av kursen: Manlig grooming samt Festsminkning med lösögonfransar, glitter m.m. Jag passade på att ragga upp en av dagens kvinnliga deltagare som sminkmodell till helgen. Hon var mörkhyad och fantastiskt vacker och jag var helt enkelt tvungen att fråga henne. Hon blev naturligtvis väldigt smickrad och skulle ge besked under morgondagen. Haha, tokiga mig! Den här kursen har verkligen gjort mig lite galen. Återkommer med kurssummering så snart som tiden medger detta.

Gud, vad jag behöver lite semesterdagar nu! Framför allt ser jag fram emot att få umgås med min familj!