Skidresa med jobbet

Förra veckan åkte 28 personer från jobbet till Stöten för att åka skidor. Vi åkte upp torsdag efter jobbet och kom hem runt 21 på söndagen. Privat och frivillig resa alltså, ingen konferens. Fredagen bjöd på rätt dåligt väder, men fantastiskt underlag i backen. Lördagen bjöd på sol och värme, men med efterföljande slask i backen. Svängarna och stilen satt i trots att jag inte åkt på fem år. Vilken skillnad det är att vara mamma och att inte vara mamma när man åker skidor! Hjälm är självklart, blå och gröna backar är att föredra samt varenda lift, backe och skidstuga utvärderas utifrån sina familjevänlighetsegenskaper. Snacka om att jag blivit "skadad". Det är dock lika roligt att åka skidor!

Nu till det intressanta. Efterdyningarna. Naturligtvis var det några smärre skandaler under helgen. Som sig bör när kollegor åker iväg så där utan förkläden eller hjärna. (Nej, jag var inte inblandad i någon skandal! Jag är ju Mamma och såg mest resan som en ursäkt att komma ifrån och få sova mellan 22 och 08.) Men i alla fall. Efter resan ville några lägga ut sina fotografier på jobbets server - för allmän beskådan. Jag hade fått se några av bilderna och hade väl egentligen inget att invända mot bilderna på mig. Men principiellt är jag mot facebook, som ni alla vet, och detta liknade ju i princip fb. Bilder på en själv, oftast med någon halvberusad look, läggs ut på allmän plats så att bl.a. din chef kan se dem. Dessutom ska väl inte privata bilder ligga på företagets server och ta upp plats??

Jag framförde min åsikt, bilderna är borta, men antagligen har jag väl inte några vänner kvar nu på firman (partypooper!), men ibland är jag principfast.

Vad tycker ni?

En nygammal hobby

I en av de första Mina Vänner-böcker som jag skrev i plitade jag ner att jag ville bli "kosmetolog". Som sjuåring vet man vanligtvis inte vad en sådan pysslar med, men jag hade tydligen blivit informerad att "sminkare" inte hette så utan kosmetolog. Sån skulle jag i alla fall bli.

Sen gick det som det gick och så blev jag biolog. Det rimmar i alla fall.

Däremot har jag aldrig tappat intresset för hudvård och make-up. Det senaste året har det eskalerat lite, då jag tagit tag i den nygamla hobbyn och gått på rådgivningar och kurser, köper på mig smink, följer sminkbloggar världen över samt har nu övervägt hur det skulle vara om jag tog tjänstledigt tio veckor nästa vår för att utbilda mig till make-up-artist.

Jag trivs jättebra med mitt jobb som miljöchef, det är inte det, men ibland känner jag att det vore så kul att ha en seriös hobby, som man kanske t.o.m. skulle kunna tjäna lite pengar på i framtiden. Det är många av mina bekanta som har såna hobbies/talanger; vissa har t.o.m. skaffat F-skattsedel. De målar tavlor, ger ut skivor, översätter, masserar, öppnar internetcaféer i Afrika... etc. Jag vill också sälla mig till den skaran.

Dagens make-up-tips så länge är en primer, för er som ännu inte upptäckt den. Det är en väl investerad hundralapp (drygt), som faktiskt kan göra så att till och med era bleka, dammiga H&M-ögonskuggor får liv! En primer får sminket att sitta på plats hela dagen. Du använder den efter dagkrämen, men innan foundation. Dock använder jag aldrig primern någon annanstans än på ögonlocken - just för att ge ögonskuggan liv och för att undvika såna där fula "korvar" som kan bildas vid ögonlocket efter tre timmar. Jag använder Make Up Store's primer, men det går säkert bra med andra också.

Andra tipset är för dig som reser och aldrig vet vad du ska köpa på flygplatsen: Köp på dig Victoria's Secret-läppglans! Efter att ha provat mig igenom rätt många olika märken kan jag med säkerhet säga att VS är bäst i världen. Det dumma är att jag aldrig hittat dem i Sverige, utan bara i USA eller på flygplatser.

Dagens tredje tips är Make Up Store's Blending Brush #108. Jag skulle säga att det är en bra allt-i-allo-borste för ögonskuggan.

Det enda jag behöver nu är folk som vill ställa upp och bli sminkade - gratis naturligtvis, i och med att F-skattsedeln är långt borta än så länge.

140 kronor rikare

Var på bjudhockey igår. Min princip är att aldrig betala för att gå på hockey. Det har funkat i rätt många år nu. Det är viktigt att man har principer i livet.

På middagen innan matchen slog vi vad om slutresultat och tid för första mål.
Jag gissade på 4-2 till LHC och att första målet skulle komma efter 9:09.

Det blev 4-2 och första målet kom efter 9:57.

Jag kan de här grejerna. Nu är jag rik.

Ur-hand-i-mun-undersökning

Här till höger jag har nu lagt till en liten undersökning, där jag vill att ni kryssar i lämpligt alternativ. Jag får lov att blogga om resultatet sen, men det som framkallade den aktuella frågan - Varför handlar du den 25:e? - var min reflektion efter torsdagens handling på köpcentret Tornby (Lkpg). Jag kom dit vid 13:30 och då var det tjockt med folk. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför. Sportlov visserligen, men ja... jag hade varit i Tornby i måndags också och då var det inte så mycket folk.

Sen slog det mig att det var den 25:e. Jantesvensk som jag är skämdes jag över att min buffert gör att jag slipper tänka på löningsdagen som den dagen då jag äntligen kan köpa något annat än nudlar. Men så slog det mig att det stod rätt så fina och dyra bilar på parkeringen och att alla som handlar idag inte egentligen behöver göra det.

Därefter insåg att alla inte bara handlar mat. De handlar soffor, kläder, godis, byggvaror, ja allt möjligt som man kan få tag på i Tornbyområdet. Många saker som konsumentnissarna kallar "sällanköp". Ska man handla sånt den 25:e?

Jag är verkligen inte ekonomisk. Det kan alla som känner mig intyga. Men att hela Linköping handlar den 25:e, är det inte som att leva lite ur hand i mun? Bränner pengarna så mycket i fickan? Brorsan berättade att en bekant till honom som åkte utomlands, och alltså fick hela terminens CSN-pengar på ett bräde, levde i lyx i tre månader och sen var fattig som en kyrkråtta resten av terminen. En student på universitetet! Ni vet, de där smarta människorna.

Om man nu rent ekonomiskt inte måste handla den 25:e, varför gör man det trots allt? Är det bra erbjudanden som lockar? Är det "folkfesten"? För mig finns det verkligen inget mer stressande, men om jag får några bra argument att luta mig mot kanske jag kan vara lugnare nästa gång.

(Observera att detta är inget inlägg som ställer sig frågande till varför låginkomsttagare handlar mat den 25:e. Det förstår jag. Detta är snarare en fråga varför hög- och medelinkomsttagare handlar s.k. sällanköp den 25:e."

Jag mår bra

Igår blev jag påkörd bakifrån. Jag stod still med bilen och skulle åka in i en rondell. Bilen bakom kunde inte stanna pga halkan. (Hrm... allt handlar väl om hastighet, avstånd och fantasi...? Jag är trött på alla som skyller på vädret!)

För att göra en lång historia kort så är allt kirrat vad gäller min och deras bilförsäkring, företagshälsovård, personskadeanmälningar och så en tripp till akuten igår. (Företagssköterskan sa att det inte var någon idé att först ta mig till en vårdcentral, utan jag skulle åka till akuten på en gång.)

Igår kände jag av nacken lite grann och så lite huvudvärk, men det kan lika gärna ha kommit från anspänningen och chocken. Läkaren sa att jag nog hade fått en smärre "stukning" av nacken, men att jag med största sannolikhet skulle känna mig helt frisk om ett par veckor. Jag känner mig redan bättre idag, förutom att jag har en täppt näsa, men det antar jag inte kommer från krocken utan från dagisbarnen.

Bestående whiplash får tydligen bara 5% och de har då oftast känt mer direkt efter krocken, som då oftast har varit >100 km/h. Jag skulle alltså inte oroa mig, sa läkaren. Skönt.

Nu skulle jag ta det lugnt några dagar, vilket faktiskt passar löjligt bra. Alva har fått ett bakslag på förskolan och börjar bete sig som ett "normalt" barn som faktiskt saknar sina föräldrar. Jag blev nästan lite orolig när hon förra veckan betedde sig som om hon inte brydde sig om jag var där eller inte. I måndags skulle jag lämna henne helt och hållet mellan 9-15 (det hade jag gjort redan i fredags och det gick toppenbra), men då fick jag komma tidigare och hämta för att hon varit så ledsen hela dagen. Helgen hade nog fått henne att inse vad det hela handlar om egentligen. "Förskolan betyder inga föräldrar. Huvva, vad läskigt!"

Idag lämnar Stefan, alternativt stannar hela förmiddagen, beroende på hur det känns nu på morgonen. Allt för att bryta lite mönster.

Nu ska jag ta en kopp te och en Ipren och tycka synd om mig lite grann, men mest av allt glädja mig åt:

* att krocken inte blev värre och att Alva inte var med i bilen
* att det inte har varit en vinter med regn och slask
* att jag inte bor på Haiti
* att vi har en så bra förskola med få barn, många fröknar och fräscha lokaler (dvs inget garantidagis, som så många barn måste gå på nuförtiden)
* att Alva har en egen vilja
* att vi har bra jobb med möjlighet att ta ut föräldraledigt
* att jag har en tjänstebil med vagnskadegaranti från SAAB och merförsäkring med möjlighet till hyrbil och allt sånt
* att solen skiner
* att jag mår bra

Första dagisdagen

På allmän begäran och för eget kom-ihåg kommer här dagens rapport från första inskolningsdagen på dagis. Jag önskar att jag kunde tagit fler kort, men i och med bloggande och facebookande och allt sånt bad personalen mig att inte ta kort på de andra barnen. Jag kan väl tycka att det är lite att ta i. För några år sedan skrev jag om "trygghetsnarkomani" och det här går under samma tema, kan jag tycka. Min plan var faktiskt att ta kort på de andra barnen och sen göra en blädderbok åt Alva så att hon kan "plugga in" vad barnen heter. Så mycket för den pedagogiska planen...

Men, men, nu ska jag verkligen inte sänka dagiset eller personalen på något sätt. (Jag förstår de där pedofilriskargumenten helt och fullt.) Vi hade ett par mycket trevliga timmar där idag och det verkar som om Alva kommer att trivas mycket bra. Stefan och jag har nu på kvällen läst igenom förskolans verksamhetsplan m.m. och jag gillar deras tankar kring tysta leksaker (inga hårda klossar, inga barnvagnar som bidrar till spring m.m.); utomhusvistelse så mycket som möjligt; pedagogerna som gärna är med i leken istället för utanför; Ateljé-rummet där målning, snickeri och annat kreativt skapande utövas etc. Dagiset öppnade i april 2009, så allt är nytt och fräscht och det finns tillräckligt med leksaker. Jag var annars rädd för att det skulle vara lite spartanskt och opersonligt, men så är det alltså inte.

Om jag måste vara skeptisk till något så är det att maten kommer från kommunens storkök (det som alla skolbarn får), men det betyder inte nödvändigtvis att det är dålig mat.

Så här ser inskolningsveckan ut.
Imorgon 9-15: Jag ansvarig för Alva.
Onsdag 9-15: De ansvariga för Alva. Jag med hela tiden.
Torsdag 9-15: De ansvariga för Alva. Jag sitter längre stunder i personalrummet.
Fredag 9-15: Jag får åka iväg under större delen av dagen.
Nästa vecka: Jag lämnar, men måste kunna komma på kort varsel.

Det här kommer att bli bra.

Mammafotograf på promenad

Är fortfarande kär i vår kamera. Speciellt i zoomen. Kolla bild 8 och 9. Ser ni slottet på bild 8? Om inte, kolla på bild 9. Jag är också rätt nöjd med sepiafärgen i kameran. Jag har varit med om att det har varit alltför mycket rödgult i andra kameror.

Sista bilden är ett försök till att se positivt på snön. Fredagsmys!

Eldprov

Vi har räknat ut att vi har någonstans mellan 5 och 7 ton snö liggandes på vår carport.

Det står en bil under. Så HÄR dåligt skulle det kunna gå. Vi ska nog flytta på bilen. Eller skotta taket.

Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Dagen fortsätter bra...

Nu ska jag fylla i en blankett från HQ Fonder där jag på heder och samvete skriver under att jag inte kommer att tvätta pengar eller finansiera terrorister. Underbart. Jag måste dessutom bemöda mig med att kopiera mitt körkort och få kopian vidimerad.

Allt för att minska på terrorismen. Eller? Ponera att jag vore en riktig onding och att jag planerar att sätta mitt sparkapital i något så innovativt som missiler i Mellanöstern.

Då skulle mitt svar kunna se ut så här:

EKONOMISK BAKGRUND

Vilken sysselsättning har du?

Studerande
Anställd
Egenföretagare
Arbetssökande
Pensionär
X Annat, vänligen specificera: Terroristfinansiär

Varifrån härör det kapital du valt och/eller i framtiden avser att investera i fonder genom XX Fonder?

Lön
Arv/gåva
Pension
Sparande
X Annat, vänligen specificera: Vinst från försäljning av knark samt alkohol till minderåriga

SYFTET MED ATT INVESTERA I FONDER

Är syftet med att investera i fonder genom XX Fonder att spara Ditt kapital?

JA
X NEJ, vänligen specificera: Nej, jag vill bomba och det kostar pengar.

Och så vidare...

Ja, ni fattar. Detsamma gäller ju de där gröna små lapparna som man ska fylla i innan man landar i USA. "Är du terrorist?" m.m. "Har du svarat ja på någon av ovanstående frågor, ta kontakt med personal vid tullen." Även här ser jag Usama bin Ladin framför mig med den gröna lappen i högsta hugg: "Ursäkta mig, jag har svarat JA på en fråga här på gröna lappen och nu undrar jag vad jag ska göra. Ska jag ställa mig i någon särskild kö?"

Eller när de tog bort metallknivarna på flyget men inte gafflarna. Genomtänkt. Jag tror nog att man kan göra ganska mycket skada med en metallgaffel också?

Nu ser jag fram emot hur de nya kroppsskannrarna på flygplatserna kommer att mottas.

Vilka styrmedel är egentligen effektivast mot terrorism? Det känns som om det är på ett helt annat plan än blanketter och röntgenapparater. Men lydig som jag är kommer jag att fylla i blanketten och skicka med den vidimerade körkortskopian.

(Nu ska jag bara luta mig tillbaka och vänta på att FRA och/eller SÄPO kommer och knackar på dörren. Det är alldeles för många känsliga ord i det här inlägget. Min dag kan ju som sagt inte bli värre.)

Ingen bra dag

Klockan 8:50 hade jag en tid hos tandläkaren. Jag hade hoppats få en lugn morgon med dusch, tandtråd och sånt, men jag försov mig. Bra visserligen, för det innebar ju att Alva sov länge och bra.
Dagens miss #1: Glömde sätta klockan.

Med god marginal, trots lite småstressig morgon, åker jag in på Baggens P-hus i stan. Där är det dåligt med platser, så jag får åka runt, runt, ända upp till toppen. Jag hör Alva i baksätet oja sig, men jag tror att det handlar om att det plötsligt blev mörkt eller att det är en irriterande bil som lyser henne i ansiktet. Men nej, hon var åksjuk. Precis när jag parkerar bilen hör jag henne kasta upp i baksätet. Snabbt avbokningssamtal till tandläkaren, sanering av det värsta, sen in i bilen för att ta oss hem igen. Väl hemma mår Alva bra igen och vi badar och äter lunch.
Dagens miss #2: Tja, det är väl ingen miss i och med att jag inte kände till det, men nu vet jag att vår dotter inte tycker om karuseller. Eller P-hus.

Går ut och går med Alva. Hon somnar. Det är uppehåll så jag spenderar en timme med att skotta uppfarten och sanera bilen. När bilen är klar går jag till farstubron med den sargade bilbarnstolen. Då hoppar vår snöiga katt in i bilen. Jag får sanera om. När jag kommer in börjar det snöa som aldrig förr. Lönlös skottning med andra ord. Det känns rätt träligt, för att använda närkingskan.
Dagens miss #3 och #4: Stängde inte bildörren (fast tanken var att jag skulle vädra ut lite, så det var ett medvetet val) samt skottade alldeles för tidigt.

Går in och sätter på tevattnet. Ser att katten slickar sig ovanligt mycket. Inser att han är helt genomvåt och drar slutsatsen att det inte är snö. Det är badvatten! Han har alltså ramlat i badkaret och när jag följer hans spår ser jag att han skakat av sig på vårt trägolv. Jag skurar golvet och torkar katten.
Dagens miss #5: Glömde tömma ut badvattnet! Orutinerat och riktigt kasst.

Nu längtar jag efter att min man kan komma och ta hand om Alva, så att jag kan få gå och gömma mig under ett fett duntäcke. Jag känner mig tom och otillräcklig idag.