Lyckligt lottad!

10 dagar

För nästan tio månader sen: Stefan bara skulle parkera om bilen där på Förlossningen. Han hann sms:a till våra föräldrar för att säga att det kommer att bli en lång natt. När han kom tillbaka var Kyra nästan ute. Allting sedan dess har gått för fort med Kyra.

Hade vi stannat i Sverige hade jag nog varit tillbaka på jobbet nu. Vi hade nog gjort som med Alva och tagit nio månader var hemma innan det var dags för dagisinskolning. Sen hade vi varit inne i ekorrhjulet igen.

10 månader

Nu inser jag hur lyckligt lottad jag är att jag får vara hemma med henne ett år till och att vi till på köpet har en pappa som jobbar hemifrån och inte behöver lägga 2h/dag på att pendla till och från jobbet. På så sätt kan man nästan säga att han är "hemma med barnen" också.

Man kan till exempel hinna med att Valentines-pyssla lite hela familjen innan det är dags för läggning.

If you see this, Pilar, just pretend you didn't,
when you get this on Thursday...

Helgen i bilder

På lördagen for vi till Bronte Creek för att åka pulka med våra goda vänner. Att åka nedför hela backen skulle vara alldeles för farligt för våra tre- och fyraåringar, så vi gjorde en egen pist halvvägs upp (ungefär från det ställe där Felipe i röd jacka står). 

Stulen bild från mitt Instagram-konto. 

Trötta efter en bra pulk-workout.

Söndagen spenderades mest i trädgården, byggandes igloo och gångar. Alva pekade och Stefan grävde. Jag gick en promenad i solen med Kyra och sen fick jag mest vara i igloons "kök" och "dricka te". 

Trött och varm Stefan efter all "onödig" skottning! Vad gör man inte för sina barn?

Rätt fräck panoramafunktion på Samsungen!

Första uteomgången på söndagen ville Kyra inte vara med och bygga igloo...

... men på eftermiddagen ville hon provgå de nygjorda vägarna.

Att bo i Södertälje

Hur är det att bo i Södertälje? Fråga mig, för jag vet. Inte för att jag någonsin har bott i Södertälje, men det behöver man väl inte för att få skriva ett inlägg om livet där? (OBS! Ortnamnen i inlägget är fingerade.) 

Södertälje är en stor och livskraftig kommun som ligger på perfekt pendlingsavstånd från Sveriges största stad Stockholm. Stockholm är staden där allt händer; dit artister beger för att hålla konserter, där museum och konsthallar bjuder på fantastiska utställningar, där elitidrottsevenemangen avlöser varandra och där nattlivet är pulserande varje kväll "from 9 to 5" (9 pm to 5 am alltså). Man bor i Södertälje och jobbar i Stockholm för stockholmslönerna är höga, boendekostnaderna likaså.

Södertälje har allt en småbarnsfamilj behöver: bra skolor, många förskolor med olika pedagogiker, roliga lekparker och t.o.m. ett och annat lekland/busfabrik, flertalet kulturella föreningar för utlänningar som vill hålla kvar sitt modersmål, kyrkor och dylikt för alla smaker, sportarenor och gym och ett stort utbud av shopping och restauranger. Varför skulle man någonsin vilja lämna Södertälje? (Dessutom är alla så snälla där och stockholmarna så dryga, enligt mammorna på dagis.)

På ett år besöker en södertäljebo, som inte jobbar eller har sin squashpartner i Stockholm, huvudstaden åtta gånger per år. (Det är naturligtvis en helt och hållet påhittad siffra från mitt håll, men ni fattar vartåt jag vill komma.) Om en södertäljebo däremot åker utomlands på semester säger han antagligen "I live in Stockholm". Alla vet ju var det ligger.

Vy från övervåningen i vårt alldeles
lagom stora, lagom fina hus i förorten.

Varje dag, på väg till förortsidyllens perfekta Öppna Förskola, passerar jag över den stora motorvägen som pulserar av trafik till och från storstadsregionens hjärta. Det får mig att tänka till. "Tänk om man skulle se nån musikal ikväll? Vi bor ju ändå i Stockholm. Typ. Men nej, då ska det fixas med barnvakt och så skulle det kanske snöa ikväll och så är det säkert dyrare att äta ute i Stockholm än i Södertälje och så... och så... Alldeles underbart hade det säkert varit..."

Kanske det faktiskt är så att man får det bästa av två världar när man bor i Södertälje? Man kan bo i ett hus med trädgård för en skälig summa pengar och så kan man ta tåget in till Pulsen för att krydda tillvaron lite då och då. Jag vet att jag låter som en dålig, bitter version av "Svensson, Svensson", men nej. Det viktigaste just nu är barnens trygghet och då är Södertälje bäst. Mina pubkvällar med väninnorna kommer något annat år. Livet är bra nu och imorgon behöver jag inte åka in till jobbet i Stockholm i snöstorm.

Torontomammans Torsdag

Så här ser oftast mina dagar ut nuförtiden. I alla fall torsdagarna.

6.15   Kyra vaknar och ammas. Stefan går upp och gör sig i ordning och börjar jobba. Det är guld med hemmakontor. Kyra och jag somnar om.

7.15   Alva kommer in och väcker mig. "Det är ljust ute, mamma, då är det dags att gå upp." Vi får se hur hon säger i sommar i Sverige... Jag hinner göra mig klar innan Lillfia vaknar. Oftast hinner jag bara kissa innan hon sätter sig upp i sängen, glad som en lärka.

8.00   Alla är klädda och färdiga för frukost. I och med att Stefan börjar jobba tidigt kan han ta en liten paus och äta frukost med oss. Trevligt! Jag packar dagens väskor: snacks, vatten och inneskor till Alva till förmiddagens YMCA, Alvas skolväska med läxböckerna till eftermiddagens skola, skötväska till Kyra, Alvas balettväska och så träningsväska till mig. Tandborstning och ett till blöjbyte.

8.50   Det tar minst en kvart att klä på båda barnen ytterkläder, köra ut bilen från garaget och sätta fast barnen i bilen. När man accepterat att det är ett dagligt moment som faktiskt tar tid, är det inte så stressande. Fatta hur skönt det ska bli i vår och sommar! På med foppatofflan och så iväg!

9.10   Mot YMCA. Det tar ung 12 minuter att åka dit. Jag är tacksam att jag mycket sällan måste bege mig ut i trafiken under rusningstimmarna.

9.25   Skriver in Alva på dagens klass. Torsdagar är det "ABC Move with me", en klass med mycket sång och rörelse. Alvas favorit.

9.40   Me-time. Träning på YMCA:s fantastiska gym i en timme. Kyra har för det mesta somnat i bilen på väg till YMCA och lämnas på barnpassningen ($3/h). Det är bara tisdagar vi inte åker till YMCA, så vissa veckor kan det bli gym 4 ggr/v. Lyxhustruvarning på det.

10.45   Hämtar Kyra, pratar med mammorna som är där för att hämta barn. Hämtar Alva 11.00 sharp. De är väldigt noggranna med tiderna här. Bra, tycker jag. Fruktstund för Alva. Kyra har vaknat och äter lite skrapad banan.

11.20   Mot hemmet. Matar Kyra. Lagar lunch till Alva och mig. Stefan i telefonmöte hela lunchen idag, annars brukar han ta en halvtimmes lunchbreak och äta med oss.

12.30   Iväg med Alva till skolan. Den nya joggingvagnen håller för båda barnen om inte Alva orkar gå själv de 800 metrarna. När det blir vår blir det kickboard/scooter för Alva. Hon tränar för fullt här inne nu. (Tack farmor och farfar!)

12.45   Vanliga dagar börjar de utomhus med lite lek i lekparken, men är det för kallt börjar de inne istället. Idag var det en kall dag. Puss och hej. Skönt att Alva verkar trivas så bra efter knappt tre veckor. Hon har redan fått kompisar och en har, enligt modern, sagt: "Alva is the best thing that has happened to me!" En annan tjej fick hon inbjudningskort från i förrgår. Det värmer ett modershjärta.

13.00   Kyra är glad och leker själv. Jag hinner plocka undan i köket, städa två av fyra badrum samt plocka undan leksakerna som ligger utspridda i hela huset.

14.45  Stefan kommer ner för en sen lunch. Under tiden ser vi att en vän är online på Skype och ringer upp. Alltid trevligt att se ett familjärt ansikte från Sverige i datorn!

15.05   Åker iväg för att hämta Alva på skolan. Tar bilen för vi ska vidare till baletten direkt.

15.15   Miss Cathy öppnar klassrumsdörren och har som vanligt en liten genomgång av vad som hänt under dagen. Idag har de lagt till familjen -ay på sina word rings (stora nyckelringar med inplastade ord). Play, hay, say, day, pay osv. Miss Cathy ber oss föräldrar att öva lite ikväll på de orden med barnen.

15.25   Iväg till baletten, men först förbi Tim Hortons så att mamman kan få med sig en kaffe.

16.00   I omklädningsrummet. Kö till toaletten. Alva håller på att sprängas. (Hon vägrar av någon anledning att gå på skolans toalett.) Till slut måste jag banka på dörren och säga att det är kris. Två tjejer i tap dance-klassen (9 år) byter om på toaletten istället för i omklädningsrummet. Är det i den åldern det är superpinsamt att vara halvnaken inför andra människor månne? Jag väljer att inte bli arg på dem för att de barrikaderat balettens enda toalett.

16.15   Jagar runt Kyra i balettskolans väntrum. Många storasyskon väntar här med sina mammor och passar då på att göra sina läxor. Kyra vill gärna krypa fram och skrynkla ihop deras stenciler. Halvuppskattat.

16.45  Balettklassen för 3-5-åringarna är bara 30 minuter. Räcker visserligen gott och väl. Jag önskar såå att jag kunde ta kort på de tio små tjejerna då de dansar i sina små rosa balett-outfits, men vi får varken se in i salen eller ta kort. Det tar 20 min för Alva att klä på sig. Hon stirrar på 9-åringarna och deras konstiga skor som låter. Väl hemma halkar Alva på en isfläck utanför bilen. Det lilla såret på knät får massor av kärlek från både mamman, pappan och lillasystern. Vi låter henne gråta ut och vara Den Lilla Som Det Är Synd Om.

17.30   Stefan börjar med maten. Makaronilåda. Alva vägrar äta och vill ha flingor istället. "Det smakar inte som i Sverige" är hennes vanligaste ursäkt nuförtiden. Jag hinner slänga i en tvätt innan maten. Stefan och jag komponerar två handlingslistor tillsammans, en för IKEA och en för Walmart.

19.00   Stefan iväg till Oakville Place för att byta vår TV-box som de skickat fel variant av (pust!), IKEA för kompletteringshandling samt Walmart för helgmatshandling. Alva leker vattenlek i badrummet med dockor, pyjamas på för Kyra.

19.15   Alvas älsklingspyjamas ligger i tvättmaskinen, så då blir det en extra komplicerad läggningsprocedur denna kväll. Jag vill inte avsluta dagen med hot och arga miner. Vi övar på -ay istället. "Man måste betala för att leka i höet." Vad heter det på engelska? Kyra får vara med i Alvas rum eftersom Stefan är iväg. Lite svårare att läsa sagor (alltid svenska sagor på kvällarna) med en som bara vill stänga och äta på boken hela tiden. Alva är ovanligt tålmodig och vi skrattar åt tokiga Kyra och låter henne leka med Alvas Barbie-dockor istället. Ikväll läser vi "Allrakäraste Syster" av A. Lindgren. Jag älskar när Alva suger in varje ord, analyserar och frågar "Vad betyder flina? Vad betyder medsamma? Om De Elaka inte säger någonting, är de alltså stumma då?"

19.45   Försöker lägga Kyra. Hon är lite täppt och behöver "Näs-Fridas" lite innan. Känns som tortyr, men snorsugen funkar!

20.30-22.00   Me-time igen. De här timmarna skulle jag gärna vilja kunna städa på, men vår centraldammsugare låter för mycket och i ärlighetens namn orkar jag inte. Idag bloggar jag istället och runt 22 kommer Stefan hem från shoppingen.

En våning utan lådor

I fredags fick vi våra saker från Sverige och vi kunde äntligen få flytta in! Övervåningen är nu lådfri, men det som saknas, och som ni kan se på bilderna nedan, är förvaringslösningar. Framför allt för kontoret och för tjejernas rum. Då är det bra att kijiji finns, vilket motsvarar Sveriges blocket.se. 

Det finns naturligtvis mycket att säga om huset vi hyr, men just nu nöjer jag mig med att säga att vi kommer att trivas bra här. Rapport från de andra två våningarna kommer så snart de blivit lådfria.

Övervåningens hall med lämpligt platsbyggt skåp som passar som skötbord. Spegeln glömde förra hyresgästen kvar. Tackar!

Vy mot vårt sovrum. Alla taklampor ingår, vilket sparade oss en rejäl slant i och med att allt elektriskt måste köpas nytt här i 110 Volts-landet.

Fråga mig inte varför trappräcket är målat i två olika färger.

Barnens badrum.

Master bedroom. De tror inte på gardiner i det här landet, utan kör gärna med s.k. California shutters. 

Barnens sovrum. Än så länge har Kyra sin säng inne hos oss, men tanken är att hon ska sova i våningssängen (med skyddsnät) när hon är redo.

Home office = Huvudkontoret i Kanada. Kontorsstol med hjul på heltäckningsmatta - ingen höjdare.

Badrummet som Gud glömde när han gick sin Interior Design-kurs.

År 2012 - Sammanfattningen

Dessa frågor vandrar runt i bloggvärlden just nu. Varför inte sno något som är riktigt bra, tänkte jag? (Tyvärr har jag ingen originalreferens.) 

Jag insåg när jag skrev svaren nedan att detta är något som alla borde göra. Antingen i en blogg, i en privat dagbok eller varför inte framför öppna spisen med sina närmaste kring sig. Det är nyttigt att se tillbaka och lära av den gångna tiden. "Ring ut det gamla och ring in det nya." Jag frågade min bättre hälft om han också ville svara på frågorna. Vi har svarat oberoende av varandra.

G O T T   N Y T T   Å R   2 0 1 3 ! !

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
U: Sprang milen utan att tycka att det var jobbigt.
S: Flyttade från den lilla radien på 4 mil, inom vilken jag bott i hela mitt liv. Rätt stort, ärligt talat.

Blev någon/några av dina nära vänner förstagångsföräldrar i år?
U: Japp! Två söta tjejer föddes av två förstagångspar.,. Grattis! (Och grattis till alla repriser, förstås!)
S: MoL samt JoM.

Dog någon som stod dig nära?
U: En affärsbekant gick tyvärr bort i höstas. Vad konstigt det är när man ena månaden sitter och skrattar och fikar med någon och nästa månad är han borta för alltid...
S: Nej, lyckligtvis inte så nära att det påverkat mig särskilt mycket.

Vilka länder besökte du?
U: Besökte och besökte... Jag åkte till Kanada och så var det med det. Tja, det mellanlandades i Holland också, men det var mest ett nödvändigt ont.
S: Kanada, USA och så Kanada igen. Och inte att förglömma, Kanada.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
U: Kanadensiskt körkort, tack. Förhoppningsvis den nionde januari 2013.
S: Ja, så här i slutet av 2012 saknar jag verkligen vårt flyttlass från Sverige. Jag hoppas innerligt att det kommer under 2013. Och en högre träningsfrekvens, helt klart.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
U: Kyras födelsedag den 17 april.
S: 17 april, när familjen utökades med Kyra. Samt den 18 oktober, när det stod klart att vi faktiskt hade fått tillstånd att flytta till Kanada, på dagen ett år efter att jag skickade vår intresseanmälan.

Vad var din största framgång 2012?
U: Klämde fram en unge på en och en halv timme.
S: Att jag lyckades få till familjeäventyret Kanada, något som vi pratat om i många år och som äntligen blivit verklighet.

Största misstaget?
U: Att jag/vi inte var hårdare med att kolla att moderkakan verkligen var hel. Barnmorskan sa att alla hinnor "nog var med". Det visade sig fem veckor senare att så inte var fallet. Åkte in akut till sjukhus med barnsängsfeber pga att rester av moderkakan satt kvar i livmodern. Tur att man födde barn i ett i-land! Allt gick bra till slut.
S: Att vi inte planerade flytten tillräckligt. Ta idag till exempel, solen sken från en molnfri himmel och både U och jag säger "Packade vi ner våra solglasögon...?". Sen kom vi på att längdskidorna ligger på krypvinden... Och...

Bästa köpet?
U: 10 par trosor från Victoria's Secret på mellandagsrean.
S: Jag vet att jag sagt "Det här är det bästa jag köpt!" men jag kommer inte på vad det är...

Vad spenderade du mest pengar på?
U: En bil.
S: Min fru, helt klart min fru.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
U: Beskedet att allt var klart med flytt till Kanada.
S: Att vi fick ytterligare en välskapt och mysig dotter.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
U: Tyvärr är det "Gangnam style" och så alla nordamerikanska julvisor som vi plågats med sen vi flyttade hit.
S: Molly Sandén, "Why am I crying". Spelats 1.642,63 gånger i bilen till och från dagis...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
U: Det var inte svårt att slå pissåret 2011 (förstörd karibienkryssning pga sjukdom och så två missfall).
S: Gladare, rätt mycket gladare. Både privat och jobbmässigt.

Vad önskar du att du gjort mer?
U: Umgåtts med vänner.
S: Levt i nuet, som alltid. Och tränat mer, kan inte leva på min ungdom längre...

Vad önskar du att du gjort mindre?
U: Väntat.
S: Levt i framtiden, som alltid. Planera, planera...

Blev du kär i år?
U: Kär som en klockarkatt!! Kyra gjorde mig nykär samma minut hon las på mitt bröst.
S: Nja, status quo. Kanske lite plus, svårt att säga.

Favoritprogram på TV?
U: "Sommar med Ernst", men säg inget till Stefan.
S: "Solsidan", fantastiskt, mitt i prick!

Bästa boken du läste i år?
U: "Nedkopplad: en familj, ett experiment, ett liv utan teknik" av Susan Maushart.
S: "Riv pyramiderna", mycket för att det är en av de få böcker jag läst i år... Kanske hinner klart "The Hobbit" av JRR Tolkien med lite tur, började den 29/12...

Största musikaliska upptäckten?
U: Maria Callas
S: Barréackord på gitarr.

Något du önskade dig i julklapp och fick?
U: En shoppingrunda på egen hand på Torontos stora köpcentrum Vaughan Mills.
S: Skor som jag köpte själv.

Något du önskade dig i julklapp och inte fick?
U: En regnjacka.
S: Nej, faktiskt inte.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
U: Ammade en nykläckt bebis och åt tårta med närmaste familjen, inkl. mor influgen från Japan!
S: Oroade mig för att vår dotter skulle födas samma dag som jag, samtidigt som vi firade påsk och jag hade jour på jobbet.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
U: Så här i backspegeln nej, men jag måste erkänna att det har varit ett år av V Ä N T A N D E...
S: Ja, att fått ha upplevt lite sensommar och höst i Kanada istället för att ha behövt jobba konstiga timmar från Sverige i väntan på besked.

Vad fick dig att må bra?
U: När Alva och Kyra leker och skrattar tillsammans.
S: Min familj och mina vänner.

Vilken kändis var du mest sugen på?
U: Som sagt, säg inget till Stefan, men... Ernst. Jag vet inte varför.
S: Förstår inte frågan.

Vem saknade du?
U: Min pappa. Jag träffar honom alldeles för sällan.
S: Egentligen alla vänner som jag träffar för sällan. Det har varit extra tydligt under 2012, faktiskt.

De bästa nya människorna du träffade?
U: Pilar och Filipe med familj samt Jamie och Mike med familj har verkligen bidragit till att vi trivs så bra som vi gör här.
S: Våra nyblivna vänner från Colombia som vi träffat här i Kanada.

Mest stolt över?
U: Att jag gått ner alla gravidkilon och dessutom tagit ytterligare fyra kilo.
S: Att Ulrica och jag lyckats göra flera stora livsförändringar i samspel och inte råkat i luven på varandra.

Högsta önskan just nu?
U: Att Alva kommer att tycka om sin nya skola och sina nya klasskamrater, som hon kommer att få träffa för första gången om en vecka. Det kommer att betyda mycket för den allmänna familjetrivseln hur hennes vardag ser ut.
S: Att 2013 fortsätter i samma positiva anda som vi ändå avslutat 2012 med.

Språksvårigheter

De senaste dagarna har jag sprungit på två begrepp, ett på engelska och ett på franska, som jag fastnat lite vid. De har helt enkelt varit lite för enkla.

Språksvårighet nr. 1:

"Clean trains now!" Och så står det ett namn och ett nummer.
På vägen till mataffären går vi förbi denna skylt i var och varannan trädgård. Stefan och jag diskuterade fram och tillbaka och kom fram till att "trains" antagligen betyder hängränna eller nåt och att man ska ringa numret om man vill ha hjälp med rensandet av dessa. För varför skulle villorna sätta upp skyltar i sina trädgårdar om renare tåg?

Språkvårighet nr. 2:

"Lait de poule" stod det på en mjölkförpackning i våra vänners kylskåp. Jag var tvungen att ta fram och kolla närmare. Jag är rätt duktig på franska och dessutom har jag en fil mag i biologi, men när det stod "Hönsmjölk" framför ögonen på mig visste jag inte om jag skulle börja tvivla på det ena eller andra diplomet. Är det kanske get som heter poule? Eller är det så att kycklingar också diar? Jo, så måste det vara...

Med lite snabb research har jag nu insett vad det handlar om. Klart att det handlade om renare tåg! Pendeltågen som drivs med diesel stör naturligtvis de boende i dessa kvarter. Nu vill de ha eldrivna tåg istället. "Hönsmjölken" var naturligtvis eggnog och inget annat. (Hängrännor heter ju gutters och kan bara i undantagsfall kallas för trains. ;-)

Wherever I Lay My Hat...

När kappsäckslivet överstiger en månad börjar man så smått att tröttna, kan jag berätta. Just nu bor vi i ett hus som tillhör ett svensk/kanadensiskt par som behövde hjälp med katt-/husvakt över jul och nyår. Jag har träffat Ida (svenska) genom SWEA och det roliga är att hon och hennes Paul känner våra goda vänner Martin och Lotta i Sverige. Världen är läskigt liten ibland. Det är spännande att få bo lite mer centralt och få känna av lite mer av Toronto än vad vi hittills fått göra och framför allt underbart att få bo i ett fullt möblerat och julpyntat urmysigt hem!

Kattvakt?

Vi har alltså från den 20:e november till den 22:a december bott i staden Oakville, som är en relativt stor stad med svenska mått mätt, dvs lite fler invånare än Uppsala. Själva Toronto City har närmare 3 miljoner invånare och GTA = Greater Toronto Area (motsv Storstockholm) har lika många som Sverige, dvs drygt 9 miljoner.  

Vi bor i Oakville, eller "Ekängen", som vi valt att kalla det. Till Niagarafallen är det en dryg timmes bilfärd.

Oakville är en mycket trevlig stad och vi kommer att trivas förträffligt, tror jag. Det gör vi redan för övrigt, måste jag säga. Huset vi hyr fick vi tillgång till den 15:e december, men eftersom vi inte fått våra svenska möbler m.m. så kan vi inte bo där än. Dock har vi köpt och lämpat av lite nya IKEA-möbler och några av tjejernas leksaker där, vilket gjort att vi kunnat hänga där på helgdagarna med insexnyckeln i högsta hugg.  Jag har glömt kameran varje gång vi åkt dit, så inomhusbilder får det bli en annan gång, men här är i alla fall en skärmdump från Google Maps' Street View:

Adressen till vårt hus är 1240 Westview Terr. #48, Oakville ON, L6M 3M4, Kanada. Vi gillar post!

Möblerna från Sverige har som sagt blivit försenade några veckor, så planen att flytta till huset efter vår vistelse hos katterna i Toronto sköts i sank. Nu blir det istället lägenhetshotellet igen tills allt är på plats. Pust. Det är naturligtvis årets största i-landsproblem, men det är min blogg, så jag får gnälla lite. 

Så snart vi klarat våra uppkörningsprov kan vi hämta vår bil. Den är betald, men står fortfarande hos bilhandlaren. Vi får nämligen inte någon försäkring på bilen förrän vi tagit körkort... Tror ni att vi är nervösa inför uppkörningen, eller? Känns nästan som att vara 18 år igen.

Lilla hybriden...

Jag saknar...

...mina vänner. Det går att få nya, men det är inte samma sak. Ni finns i mina tankar hela tiden. Jag vill dricka vin och prata sk*t!
'Adda' mig på Skype! Vårt mobilabonnemangsföretag Rogers har nämligen den hjärndöda policyn att man inte får ringa utlandssamtal förrän efter två betalda månadsfakturor.

Funkar strejk?

Just nu pågår tre strejker här i Kanada.

En som handlar om att de statligt anställda grundskollärarna vägrar gå med på de nerdragningar i lön och förmåner som staten (provinsen) behöver göra i och med Ontarios enorma budgetunderskott.

Den andra strejken handlar om en kvinna som tillhör en av de många olika urinvånarminoriteter (Attawapiskat First Nations) som finns här i Kanada. Hon hungerstrejkar tills hon får träffa premiärministern, säger hon.

Sist men inte minst har vi en fyraårig tjej, som även hon använder hungerstrejk för att få sin vilja igenom. Problemet med denna flicka är att hennes föräldrar inte kan hitta i Barnmanualen hur man fixar denna bugg. Detta trots att pappan i familjen är en känd buggfixare i andra sammanhang.

Jag vet att det finns många olika sätt att attackera detta problem:

• "Låt henne vara med och laga maten. Då blir hon intresserad och stolt och vill äta av underverket." 
• "Ta bort mellanmålen helt och hållet så att hon blir jättehungrig när det väl serveras en riktig måltid." 
• "Tjata aldrig. Ställ fram maten och säg Varsågod. Äter hon inte är det hennes problem." 
• "Laga bara mat som hon gillar. Det viktiga är att hon får i sig energi/vitaminer etc." 
• "Låt henne sitta kvar vid bordet tills maten är uppäten. Även om det tar fyra timmar. Då lär hon sig till slut att kall mat är äckligare än varm."

Strejk funkar. I alla fall om man är ute efter uppmärksamhet. Dock verkar det sällan bli mer än så. Målet att få mer i plånboken, fler rättigheter eller mer curlande föräldrar uppnås inte. Det kanske till och med blir så att ens anseende skadas i och med krånglandet. (Så verkar det tyvärr blivit i fallet med lärarna.)

Alva har i alla fall lyckats generera ett blogginlägg med hennes matkinkighet och nu ber jag er som känner igen er att bidra med något tips som kan fungera. Det jag skrev om ovan har inte fungerat. Eller tja, att bara laga mat som hon gillar (svenska köttbullar är svårt att få tag på här) funkar naturligtvis, men det tror vi inte på i längden.