Träningsmatch mot Thomas Johansson

Jag och fem andra kunder till WSP tog chansen att spela tennis mot Thomas Johansson i onsdags. WSP hade öppet hus på eftermiddagen, men började lite smått med ett tennisjippo för oss "modiga" under lunchen.

När man inte lirat tennis aktivt på femton år tar det lite tid att komma in i spelet igen, men som tur var kunde jag värma upp lite innan det var min tur att få spela mot Thomas. Det gick över förväntan och jag gjorde i alla fall inte bort mig. Jag fick över bollarna och de svävade lite så där snyggt över nätet rätt många gånger. (Inga ballongbollar här inte!) När det sen var dags för match mot Thomas klämde jag in en smash med efterföljande applåder från läktaren!

Sen att jag inte satte en enda serve på hela timmen är en annan historia. Jag övervägde underhandsserve några gånger. Så dålig var jag.

Jag överväger också att ta upp tennisen igen. Seriöst alltså. Nån som är sugen på att börja spela med mig?

Empatisk buffel

Käkade lunch med en gammal kompis idag. Vi pratade om gamla tider och hur det kommer sig att man blivit som man blivit. Som människa alltså.

Jag kan nog uppfattas som väldigt målmedveten och karriärsdriven, men om sanningen ska fram så är jag inte det. Min devis är helt enkelt att köra på och göra det jag tycker är kul, fast utan att skada folk under vägen. Sen får det liksom bli som det blir.

"Du är en empatisk buffel med andra ord" sa min vän.

Ja, det är nog en rätt bra sammanfattning.

Den här har ni väl sett?

Klicka HÄR och få ett gott skratt! (Jag skrattade i flera minuter.)

Måste bara dela med mig...

...av en bild jag fick skickad till mig härodagen. Den är från förra veckans kontorsfest. Det var en varm utklädnad må jag säga och ingen riktig partykänsla, men med ett sugrör i vinglaset gick det bättre!

Trevlig helg!

Trapprutiner

Om man ska gå från våning 11 till marknadsavdelningen kan man ta hissen. Eller så kan man gå 1 trappa upp. Om man är ny i Tornet är man helt vilsen och tar hissen överallt, för det är nämligen i hissen man börjar tänka till var de olika avdelningarna ligger. Då inser man att det är löjligt att ta hissen en våning.

Är man hurtig tar man trapporna mellan våning 11 och 17 (matsalen). Då kan man unna sig en kaka till kaffet sen. Om man har karaktär går man till våning 11 minst en gång om dagen. Förslagsvis på morgonen - för att vakna till.

Om man är smart går man väldigt sällan nerför fler våningsplan än två. Om man vill spara sina knän, vill säga.

Om man är dum går man från entréplan till matsalen på 2 minuter. Och tar tid. Och ser ut som en kräfta under lunchen. Om man är dum alltså.

Om man har tur får man en garageplats på våning -1 och slipper skrapa rutor innan hemåkning.

Rydskontoret hade inga trappor. Tänk vad livet var lätt förra veckan...

Inte imponerad

Nej, ni. Jag blev inte så imponerad av EU-konferensen i måndags-tisdags. Näringsdepartementet hade väl visserligen skött sig bra vad gäller information innan och under konferensen, men sen var det mycket som inte höll måttet. Varannan talare var duktig. Detta avspeglade sig i att hälften av deltagarna tog en väldigt lång sovmorgon på tisdagen, för att sedan dyka upp lagom till gratislunchen med vin och chokladmousse.

Maud Olofsson imponerade däremot på mig - i och med att jag hade så låga förväntningar på henne. Det är en sak att kunna stå och läsa innantill vid en talarstol, en helt annan sak att hitta bra svar på frågor som ställs i en paneldebatt (med en helt godkänd engelska).

Maud längst till höger

Mauds livvakt

Mammas kusin Anders Wijkman (brun kavaj) imponerar i vanlig ordning

Linköpings kommun visade upp Misär och Tristess (Konsert & Kongress) från sin bästa sida... not. Eller som en av de belgiska delegaterna sa till mig: -Det är ju modigt av Linköping att ställa upp med lokaler när det ser ut på det här sättet. Vi i Bryssel tackar alltid nej till att anordna konferensen för att allt inte är tipptopp. Bilderna talar för sig själva.


Om ni tittar noga i filmsnutten så ser ni mitt bruna hår (ca 14 sek in i klippet, snett till höger om den blonda tjejen). Snacka om huvudroll!

(Firefox verkar ha problem att visa filmen. Prova i så fall Internet Explorer.)

Busfabriken

Den här veckan har jag tagit några semesterdagar. Det är en bra vecka att göra det på, för det är ändå så många på jobbet som tar "höstlov" med sina barn.

Idag var Stefan och jag på Busfabriken med Alva. Två vuxna på ett barn är nog väldigt unikt där. Vi kunde t.o.m. sitta och pussas lite i ett hörn medan Alva sprang omkring och lekte. Mycket romantiskt!

Alva stortrivdes i 2,5 timme och på bilderna kan ni se att även hennes föräldrar hade roligt!

Blinka lilla stjärna

Det finns många fördelar med att bo på landet. En är att det blir mörkt. Riktigt mörkt. Jag kom hem vid kvart över sex idag och insåg att jag bara hade en timme med Alva innan hon var tvungen att gå och lägga sig. Snabbt hoppade jag ur kostymen och i långkalsongerna, klädde på Alva overallen och mössan och så gick vi ut genom dörren, hela familjen. Till och med Messi hängde på.

Alva låg på rygg i min famn och tittade och pekade på alla stjärnor. Även ordet "måne" lärde vi oss idag. Den lös så starkt att hon också fick lära sig ordet "skugga". Skuggor kan man vinka till, visste ni det?

Sen gick vi in och spelade "Blinka lilla stjärna" på pianot.

Jag har ibland dåligt samvete för att jag träffar Alva för lite, men ikväll kände jag verkligen hur viktigt det är med kvalitetstid. Med lite vilja och lite planering kan halvtimmar kännas som halvdagar.

Are you the Mayor?

Linköpings borgmästare ringde mig häromdagen. Hon ville att jag skulle ställa upp och vara Linköpings representant i en europeisk videokonferens angående Energy Efficiency in Buildings. "Du behöver bara sitta med och lyssna. Kom till mitt kontor på imorgon kl.14 så har jag fixat allt med det tekniska och så. Jag kan tyvärr inte vara med själv." Så sa hon. Borgmästaren.

Kvart i två kom jag. Oförberedd, i och med att jag "bara skulle sitta med och lyssna". Jag hade ögnat igenom EU-ansökan och sett att det var ett tiotal länder som redan var uppskrivna och hade färdiga "case". De skulle säkert alla vara med på konferensen.

Jag började ana oråd när jag såg att det var ett vanligt Skypesamtal (tvåparts, video) som visar sig på skärmen. Bilden visar ett tomt konferensrum i Milano, som sakta börjar fyllas på med folk. En pompös man sätter sig längst bort, lägger armarna i kors och frågar:
- Are you the Mayor?
- No.
- I am the Mayor.

Vilken härlig start på det här mötet, tänkte jag. Nu gäller det att skaka fram nåt bra. Efter en timme med snabb, oförståelig engelska, mycket tolkande, fyra killar i kostym som aldrig sa något samt en kvinnlig professor med hybris kunde jag ta av mig min genomsvettiga kavaj och pusta ut.

Jag presenterade företagets energieffektiviseringsplan och undrade om det kanske kunde vara ett bra case att söka EU-stöd för. Den italienska borgmästaren utbröt "Perfetto!" så jag gissar att kavajen inte behöver lämnas in på kemtvätt helt i onödan. På måndag ska vi se hur vi går vidare.

Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?

I veckan fick vi inbjudan till sista träffen med föräldragruppen. Vi är ett tiotal familjer som följts åt i ett drygt år. Barnen är födda ungefär samtidigt och Familjecentralen/BVC gjorde en grupp av oss. Vi har haft 5-6 träffar då vi pratat om puréer, tandskötsel etc. Viktiga saker som man inte kan som "förstis".

Så här står det på inbjudan till nästa träff:
"Hur sätter vi kärleksfulla gränser för våra barn? Trots starka känslor och egen vilja. Hur ska man få logistiken att inte tära på romantiken? Livspusslet med förskola, jobb och alla snuvorna. Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj? Hur ska vi handskas med konflikter?"

Vi var hemma hos några vänner igår på middag och de sa något väldigt bra angående just ovanstående frågeställningar:
- Varför ska alla göra lika? Det är väldigt svenskt!

Nu är det säkert inte så att vi ska komma fram till något slags consensus i alla frågor på nästa familjegruppsträff, men jag tyckte att det kändes som väldigt privata frågor att diskutera med väldigt ytligt bekanta.

"Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?" För vissa kanske det handlar om att sova i skilda sovrum för att man ska få sova ut och vara en glad och pigg fru under dagen. För andra handlar det om att gå på swingerklubbar. För ett tredje par handlar det kanske om att hitta mycket egentid. En fjärde familj gör alltid allting tillsammans. Vill man diskutera detta med andra familjer? Nja...

Nej, jag är skeptiskt till det här mötet och känner faktiskt en viss lättnad över att jag har svårt att komma ifrån jobbet den tiden. Stefan får vara familjens öron, så tar jag gärna diskussionen hemma på kvällen med honom sen. Kanske över lite vitt vin och räkor? ;-)