Jag har fått en släng av...

Några av de saker jag slängt (avfallshanterat) den här helgen:

* Alla föreläsningsanteckningar från 5 år på universitetet - motsvarar papper från 1 ha skog ungefär
* Trasiga strumpor
* Böcker om miljö från början av 90-talet
* Videoband
* Kassettband
* Gamla handdukar
* Matlådor som inte är "riktiga" utan bara återanvända glasslådor
* Pennor som inte funkar
* 4 st. fula, trasiga solglasögon
* Fyrtioelvatusen fula småprylar som man köpt billigt nånstans och som man tyckte var kul 1992
* Hundrafemtiotusen t-shirts "som man sparar för att de kan vara bra att måla i"
* Regnbyxor som läcker in vatten
* 2 st. bernadottepussel (Sorry, Sofia!)
* Snygga små shoppingpåsar från fina märkesaffärer ("De kan vara bra att ha nångång...")

Igår blev jag så mentalt trött av allt packande/sorterande/slängande att jag somnade mitt i ett mail jag höll på att skriva. Och då var klockan nog bara 23. Jag har nog fått en släng av slit-och-släng-sjukan. Undrar om det finns bot?

Snart är det jul!

I jul kan man ta fem semesterdagar och på så sätt få sexton dagars sammanhängande ledighet. Det ska jag göra. Man ska passa på när det är ”arbetstagarjular” och man själv inte är arbetsgivare. Hehe...

Nu är frågan vad man vill göra med sina sexton sammanhängande dagar? Förra året blev det ingen skidåkning alls p.g.a. fotoperationen, så det vore trevligt att återuppta både utförs- och tvärsförsåkningen igen. I år har jag dessutom en alldeles utomordentlig telemarkslärare till mitt förfogande.

Sen vill man ju förstås träffa familjen också. Speciellt bror nummer Bryssel, som jag annars inte springer på så påfrestande ofta. Men jag vill ju även umgås en skvätt med min sambo (!) på julafton och likaså träffa hans familj och uppleva hans traditioner. Han är för övrigt mycket för att ge bort julklappar, medan jag inte är det. Vilken superbra kombination! En vinna-vinna-lösning för mig liksom! *fniss*

Mitt i denna sexton-dagars-ledighet blir det plötsligt ett nytt år. Då vill man ju fira det naturligtvis. Och har man en alldeles ny och fräsch lägenhet till sitt förfogande så vore det väl synd att inte fixa en sjuhelvetesfest på nyårsafton.

Vilken underbar jul jag har att se fram emot! Vill ni vara med och dela den med mig så säg till!

Inbjudan till nobelfesten... eller nåt i den stilen

Imorgon ska jag till Bilprovningen. Dagen innan man ska dit får man ett påminnelsemail. Det verkar som om de har anställt nån nyutexaminerad marknadsassistent/kundansvarig med många, många högskolepoäng i svenska:

Bäste fordonsägare!

Här kommer påminnelsen om Din förestående besiktning.

Du har en bokad tid på stationen i Linköping
2007-09-14 kl.XX:XX med Ditt/Dina fordon med registreringsnummer XXXXXX.

Regler finns för avbokning. Läs om avbokningspolicyn under fliken besiktning på Bilprovningens hemsida.

Detta meddelande går inte att besvara med vändande e-post. Vill Du kontakta
Bilprovningen, är Du välkommen att skicka ett meddelande till
kundtjanst@bilprovningen.se eller ringa till vår bokning på telefon: 0771-600 600.

Med vänliga hälsningar
Bilprovningen

Diskborste de lux de la DeLaval

Oooh la la! Nu har jag fått tag på en förstklassig diskborste! Också kallad livstidsborste, som man diskar i diskmaskinen när den blir smutsig. För utsliten blir den inte! Jag erhöll dyrgripen idag då jag höll utbildning för ovan nämnda mjölkindustriföretag.

Det sägs - i DeLaval-kretsar - att diskborsten tydligen är så kitschig och ball att vissa coola inredningsbutiker i Stockholm har den i sitt sortiment. De diskborstar DeLaval har i sina fikarum har de fått lov att sätta en stöldkedja på, annars "får de fötter"...

Snacka om vardagslyx!

Handlingsförlamad

Det börjar närma sig 26 september. Dagen då flyttkillarna kommer och ska flytta alla möbler och färdigpackade lådor från en lägenhet till en annan.

Smaka på ordet... FÄRDIGPACKADE... Mmmm...

Var ska man börja?! Jag var rätt stolt över mig själv när jag för några veckor sedan började med såna där småsaker - men som ändå är rätt skönt att ha gjort - som t.ex. rensa ut gammalt nagellack, putsa golfbollar, kasta kontoutdrag från 2002, köra ett lass till återvinningscentralen m.m. Allt det där som inte syns, men som känns bra.

Nu är det verkligen dags att göra saker som syns. Kanske packa ner vinterkläder i en låda, åka iväg med böcker till Myrorna, gå igenom linneskåpet och sortera, slänga och märka upp... Det värsta är bara att när man börja nysta i något så tar det sån otrolig tid. Ska jag t.ex. rensa bland gamla brev måste jag ju - förstås! - läsa dem alla en gång till först. Och där försvann två timmar till.

Fr.o.m. imorgon är det minst en låda om dagen som ska packas, annars...

Nån har sagt att: karaktär är så som du beter dig när ingen annan ser dig. Det ligger nåt i det.

Jag är en DVD-boxmissbrukare

I snitt tittar jag på TV max 1-2h/vecka. "Gilmore Girls" på kanal 5 missar jag bara om jag råkar sitta och äta provsmakarmeny på nåt 5-stjärnigt hotell - vilket faktiskt hände mig häromdagen - annars finns inget som går före den timmen i soffan. (Tisdagar kl.21 för övrigt, så att ni vet när jag är oanträffbar.)

Ni vet hur det är att ha en skål godis framme... "Bara en." "Kanske två." "Ok, max 3, sen får det vara nog!" Så är det att ha en osedd DVD-box hemma. Jag köpte tre säsonger när jag vara i USA; två med "Grey's anatomy" och en med "House". Det är som en drog! I snitt kollar jag nog på ett avsnitt om dagen (42 min).

Och så finns det bonus features också! Det är ju nästan för bra för att vara sant!

Ikväll är det tvättkväll. Ett avsnitt är ungefär lika långt som en maskin. Vilken kväll det blir!

P.S. Jag är förresten ute efter nåt gott laxrecept. Nån som vill dela med sig?

Tips till e-mailnarkomaner

Gå in i Outlook
Gå till Verktyg --> Alternativ
Under fliken Inställningar trycker ni på knappen E-postalternativ.
Där finns ytterligare en knapp som heter Avancerade e-postalternativ. Klicka bort "Visa en skrivbordsavisering om ny e-post" och/eller "Avge ljudsignal".

Jag har insett att även om man inte läser aviseringen som ploppar upp där nere i högra hörnet (plus ljud ibland), och även om det bara tar ett par sekunder att flytta blicken ner dit, så förlorar man fokus och det kan ta 5-10 minuter innan man är tillbaka i samma "flow" igen. Nyfikenheten skadar effektiviteten på jobbet. Och med effektivitet menar jag inte "göra så många saker som möjligt" utan "göra rätt saker".

Ta det till er - eller strunta i det. Jag kom på att det har varit en sak jag irriterat mig på och som jag inte gjort något åt förrän nu.

För er med engelska versionen tror jag att det står:
Tools --> Options
Preferences
E-mail Options
Advanced E-mail Options
"Display a New Mail Desktop Alert" and/or "Play a sound"

Toa-lätt?

Nu blir det en skitblogg. Det kommer att handla om sånt vi inte vanligtvis pratar om. Toaletter.

Den senaste tiden har jag vid ett flertal tillfällen kommit på mig själv med att bli irriterad "på dass":

1) I England har de ofta handfat med en kran för stekhett vatten och en kran för iskallt. Kan nån förklara det fenomenet för mig, tack? Är det meningen att jag - ordagrant - ska kasta vattnet från den ena handen till den andra och faktiskt tycka det är rätt skön temperatur?

2) England igen: Ally McBeal-toaletter på londonkontoret. Visserligen inte unisex (som för övrigt är ett roligt ord om man uttalar det "You 'n' I sex"), men ändå. Bås... Vid ett tillfälle kom det in en tjej som letade efter en annan tjej och kollade under dörrarna för att se om hon kunde se den andras skor... Pust... När och var ska man kunna få lite privacy?

3) Toalettborstar... Hos en kund såg jag den här skylten. Ett fint kontor i Sthlm, ska tilläggas. Fina människor i kostym. Många välutbildade. Pappershanddukar på hela golvet och "fartränder" i toalettstolen. Visst, sure, jag är biolog och kan köra hela "vi-är-djur-och-för-övrigt-är-samhället-vi-lever-i-alldeles-för-rent-grejen" men: Hallå?! Skärp er! Väx upp! Ta hänsyn! (Och lappen på insidan av dörren tar ju faktiskt priset.)

4) Igår gick jag på toa under kursen. Då hör jag att en kille kommer in pratandes i telefon (nej, inte båstoaletter, men man kan ju höra ändå). Jag tänker att han kanske kommer att säga: "Du, jag står lite dumt till nu, kan jag ringa dig om 5 minuter?" men nej. Han går in i toan bredvid min och fortsätter prata med - vad som verkade vara - sin kollega. Och samtidigt hör jag - och med stor sannolikhet även kollegan - det välkända sorlet av urin som träffar vatten.

Fördömande blogg? Kanske. Men här får jag skriva vad jag tycker om världen och vill ni kommentera finns möjligheten. Det är ett fritt land, som amerikanerna säger. Jag vill bara göra den här "spaningen" om vad jag anser är en av de få privata fristäder som vi har kvar i samhället.

T.o.m. ens innersta och privata tankar ska ju hängas ut för allmän beskådan på såna där bloggar nuförtiden...

Fast i gamla vanor?

Jag är på kurs! Inte HÅLLER kurs. ÄR på kurs. Sitter och lyssnar. Får känna av paltkoma (fast inte så mycket för det är en bra kurs). Får äta godis med papper på. Reflekterar över det som sägs och hur det sägs. Lär känna nya människor. Får lyssna på andras synpunkter. Funderar över hur jag ska bli en bättre människa efter den här kursen...

Det är en kurs i personlig utvecking och ledarskap. Tre dagar i Stockholm. Det känns lite lyxigt. Jag känner mig som ett frö som man överöser med gödsel. Jag kommer bara att ta upp en bråkdel av det som kastas på mig, men det jag suger upp kommer att få mig att växa. Få mig att förhoppningsvis skapa synergier med andra "växter". Sträcka mig mot solen samtidigt som jag gräver ner mina rötter längre ner i marken för att stå stadigare.

Kursen jag går baseras på Stephen R Coveys idéer. Han jämför oss också med träd. Karaktären är våra rötter och allt ovan mark är vår personlighet. "Karaktär är den du är när ingen annan ser dig."

Företaget som håller i kursen heter Radical Change. Läste i DI häromdagen att det är de som sköter DI:s Karriärskola.

Två dagar kvar. Igår lärde vi oss två av de "7 goda vanorna". Hur många kommer jag att ta till mig? Jag får utvärdera om nåt halvår...

Fartblind

På måndag börjar jag som inhyrd miljöchef på ett stort försäkringsbolag i Stockholm. Det är mitt drömjobb. Miljöchef alltså. Jag minns när det kom gästföreläsare som var just miljöchefer till biologiprogrammet. "Wow", tänkte jag då. "Tänk om man kunde bli det när man blir stor." Sen kom det kanske nån miljökonsult på besök också. Då blev det ett ännu större "wow".

Jag har en bil med 204 hk i en stark turbomotor. Ibland gör jag riktigt snabba omkörningar bara för att till fullo utnyttja denna underbara kraft. Det pirrar i magen och jag tror t.o.m. att jag brukar le lite efter en häftig acceleration från 90-140 km/h som görs bara på några få sekunder. I mitt jobb utsätter jag mig alldeles för sällan dessa inslag av spänning. Dvs jag stannar sällan upp för att njuta av det jag har. Jag blir lätt fartblind, tror jag. Och nästan otacksam.

I förra veckan - efter att i ett par dagar i S:t Annas vackra soliga skärgård vänt uppochner på alla pros&cons med en londonflytt - kändes det helt rätt att i dagsläget tacka nej till jobbet. Jag har för närvarande det liv jag alltid drömt om att ha; en fantastisk pojkvän, snart en helt sagolik lägenhet, ett toppenjobb som vilken biolog som helst skulle döda för samt nu även ett drömuppdrag som miljöchef (vilket blir en bra träning inför "the real thing" om 10 år kanske...?). Till detta tillkommer förstås alla underbara vänner, Sveriges natur, en snabb bil, familjens sommarstugor (som är alldeles för lite utnyttjade) samt en släkt som med varm famn alltid tar emot mig när jag tränger mig på då hotellrum känns för tråkigt.

Jag har landat i beslutet - Stefan är med mig i det - och om en timme ska vi gå till banken och ta ett gemensamt lån på den lägenhet som numera inte är min utan vår!