08 oktober 2013

Vattenlek del 2

I november förra året, bara dagar efter att vi anlänt Oakville, tog jag barnen på en promenad runt i det område vi skulle flytta till i januari. Vi bodde ju först på lägenhetshotellet i 44 dagar, så det blev många utflykter för att låta pappan jobba ostört hemifrån (nytt ord i vår familj är "hotellifrån"). Vi hittade en trevlig lekpark, fem minuter från vårt hus, med en så kallad splash pad, vattenlekpark. "Toppen!" tänkte jag och såg fram emot sommaren.

November 2012. Innan rivning. Helt ok lekpark, enligt mig. Ej i så stort behov av varken renovering eller rivning, eller hur?

November 2012. Innan rivning.

November 2012. Innan rivning.

I slutet av mars, då vi ännu inte hunnit leka så mycket i lekparken eftersom det var för mycket snö för Kyras små tiomånadersben, började de riva parken. "Jaha" tänkte jag "nu blir det fler hus, parkeringsplats, kyrka, skola eller något annat man inte kan klättra eller plaska vid. Trist för barnen." Jag gick in på Oakvilles kommuns hemsida och fick där reda på att det skulle bli en ännu roligare lekpark/splash pad med invigning i mitten av juni! Bra där, Kommunkommunikatören!

5 april 2013.

23 april 2013.

5 maj 2013.

27 maj 2013.

9 juni 2013. Invigning om en vecka.

Eftersom både juni, juli och augusti bjöd på temperaturer som varannan dag gick över trettio grader var det i vattenlekparkens svalkande vattenstrålar, som barnen spenderade stor del av sommaren. Här följer nu ett gäng blandade bilder från sommaren 2013.























Nu har de stängt av vattnet. Det ska visserligen vara 18 grader varmt hela denna vecka, men det betyder ju vinter för torontoborna. Nu har mössor, vantar och dunvästar åkt fram på de få fotgängare man ser. Mellanstadiebarnen på väg till skolan har dock fortfarande shorts, t-shirt och foppatofflor. (Ska vi tolka det som att deras föräldrar redan lämnat hemmet när det är dags för barnens klädval?)


02 oktober 2013

Kär!

Bow bridge. "You've got mail"-bron. Mest fotograferade bron i parken. 
Kärlek är ju nästan omöjligt att beskriva. Upplevelsen är naturligtvis olika för olika personer. Många känner att det pirrar i kroppen när man ser på föremålet ifråga. Man blir varm, röd om kinderna, kanske nervös. Och så tänker man uteslutande på sin kärlek och förlorar sig i dagdrömmar vid de mest opassande tillfällen. Då och då funderar man på om det är kärlek eller bara förälskelse. Kan man vara kär i flera föremål på samma gång?

Jag visste dock inte att man kunde bli kär i en plats, men nu har det hänt mig. Jag är kär i Central Park, på Manhattan. Det är ingen förälskelse, även om Hen tog mig med storm från första ögonkastet. Det här är en kärlek som kommer att hålla i sig. Hen visade sina bästa sidor för mig i helgen och även om jag hade andra saker att göra och tänka på, återkom jag både i tanken och rent fysiskt till Parken. Hur kan man vara så mäktig, så stor, så vacker, men ändå så lugn, trygg och omfamnande? Om jag fick vara en plats i mitt nästa liv, vill jag vara Central Park.

Parken innehöll nämligen bara glada människor. Kanske för att alla får vara sig själva i NYC. Jag hörde inte ett enda barn som skrek under hela helgen (detta är sant). Jag kände mig trygg, trots att jag gick för mig själv (jag har förstått att jag ska tacka Mayor M. Bloomberg för detta). Alla behov jag kunde tänkas ha i parken tillgodosågs. Bänkar, skugga, sol, mat, drickfontäner, toaletter...

Vid ett tillfälle låg jag på en gräsmatta där får betat fram till 1930-talet. Där låg jag och lyssnade till Alicia Keys som hade soundcheck några hundra meter bort.

Jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka till NYC bara för att spendera några dagar i Central Park. Men nästa gång tar jag med löpardojorna! På så sätt får jag mer pang för pengarna.

Sheep Meadow.

Lunch på Le Pain Quotidien.

Vackert, vackert.

The Lake.

The Lake.

Sheep Meadow. 

Såpbubblor! Modell större.

Swedish Cottage Marionette Theatre. 

Jag satt och åt min lunch på en parkbänk mitt i skogen. The Ramble, som skogspartiet kallas, omtalas på detta sätt: "...is one of the best places in Central Park to escape from urban life. [...]offering people and wildlife an oasis of nature in the middle of New York City".

The Mall. En "grand promenade" i södra delen av parken. Här spelades bl.a. en scen i "Kramer vs Kramer" in. 
Conservatory Waters. Bilden är både talande och inte talande för Central Park. Mixen av natur, aktiviteter och människor stämmer, men att det är en annan fågel än en duva är väldigt ovanligt.

25 september 2013

Tisdagstankar

Det finns antagligen ingen kvar som läser denna blogg. Fair enough.

Jag får hänvisa till de gamla inläggen istället. Då fanns där en glöd, ett intresse, en vilja att få ner tankarna på pränt. Men, som jag tjatat om redan, så skriver jag för mig själv, som ett slags dagbok. Vad kommer jag att tro om mig själv, när jag ser tillbaka på tiden i Kanada? Kanske är de få inläggen det senaste halvåret det bästa beviset på hur jag känner mig just nu. Trött, trög och tom i bollen. Jag har inget vettigt att komma med. Inget värt att berätta om.

Det ÄR fantastiskt att få vara hemma med sina barn och se varje liten millimeter av deras utveckling, men det är redan så många som bloggar om sina barn, så jag försöker tona ner den biten. Et voilà! Då finns det inget kvar att skriva om.

Om jag ska vara ärlig, skulle jag gärna vilja ha orken och tiden att utveckla mig själv lite mer. Målet med detta är också att jag ska bli en bättre mamma och fru. Man måste fara iväg för att kunna längta hem...

I helgen beger jag mig till NYC - själv. Jag tänker sätta mig i Central Park och läsa en bok, gå på Guggenheim och klura på vad som är konst och inte och så ta kort på höga hus nerifrån. Jag vägrar ställa mig i någon turistkö för att åka hiss upp i någon hög byggnad. Det finns bara en hög byggnad jag skulle vilja vara i just nu och den ligger inte på Manhattan...

26 juni 2013

Vattenlek del 1

Det är varmt i Toronto. Idag hade vi till exempel +32 grader i skuggan. Det blev aldrig vår här; det gick från att vara kylig vinter i slutet av april till het maj med många dagar över +25 grader på en gång.

För att kunna svalka av tjejerna införskaffades i maj ett vattenlekbord, en ettårspresent från gammelmorfar Lars Ivar. (Tack igen!) Tjejerna älskar det! Kyra häller mest vatten på sig själv och Alva lagar olika soppor till oss andra.

Här är de två senaste månadernas bilder från vattenleken hemmavid. Del 2 kommer att handla om vår nya "splash pad", ett annat trevligt bidrag i jakten på svalka.

15 maj. Värmeböljan kommer. Kvällarna är behagliga.
Hälla!

Torr mamma... än så länge...

Kul med ny leksak!

11 juni. Skugga, hatt och vatten svalkar.

Blöt = glad

25 juni. Spännande besök av tvättbjörnen Tvättis.

Jag missade tyvärr att ta kort när han ställde sig upp på två ben och kollade in genom rutan.

29 maj 2013

Tankar om balett

En av de saker som Alva tjatade om att få börja på då vi kom till Kanada var balett. Det gick nog faktiskt inte mer än några veckor efter att vi landat innan vi fick in henne på en balettskola. I början var det bara skoj och aldrig några dispyter innan avfärd till torsdagens övning. Jag fick vara med första gången och titta och såg att det var lek blandat med balett med inslag av viktiga saker som hållning, leenden och annat som man faktiskt har med sig i livet vid sidan av dansgolvet. Nöjd mamma.

Så kom tredje och sista terminen, den som började efter marslovet och håller på denna vecka ut. Då blev det helt plötsligt allvar! Hela lektionen - varje vecka - har ägnats åt SHOWEN's dans. Viktigt, viktigt att alla femåringarna kan dansen utantill och inte missar nån rörelse. Vi har lagt timmar på att åka fram och tillbaka till sömmerskan för att få dräkten helt rätt, kommit tidigare till lektionen för att bli kontrollerade så att vi alla köpt likadana tajts och... nej, jag orkar inte ens gå in på ämnet Kostnader... Alva började dessutom säga "Neeeej, inte balett idag!" för några veckor sedan och "Jag tänker INTE vara med på showen!" Inte så nöjd mamma.

Jag respekterar ju hennes åsikter, men ville gärna höra vad det var som helt plötsligt ändrats. "Vi kör bara samma dans om och om igen." Jo, så kan det ju vara med dans ju, men i den här åldern? Jag frågade fröken för några lektioner sen hur det egentligen låg till (vi får ju inte se något där vi sitter i väntrummet) och berättade även vad Alva hade sagt. Gick det inte att lägga in något litet roligare moment, månne? Gången därpå hörde jag genom den stängda dörren att några av de gamla låtarna spelades och ett mycket gladare gäng kom ut genom porten. Nöjd mamma.

På genrepet på Stora Scenen igår kväll gick det jättebra. Alva tyckte att det var mycket spännande att få ha lite rouge och läppstift på sig och dansandet fick nog en annan dimension för henne då hon fick se alla stora tjejer (japp, bara tjejer) med fantastiska klänningar och riktiga pointe shoes och Alva kunde dessutom se dansarna på scen genom en back stage-monitor. Hon skuttade hem igår kväll, trots den sena timmen, långt efter läggdags. Igår kväll fick vi föräldrar också se lite dans, men även vi genom monitorer i lobbyn.

På lördag blir det SHOW! Då har vi fixat barnvakt åt lilla K, så att Stefan och jag kan sitta bredvid varandra, klämma varandras händer och gråta en skvätt av stolthet. Vår lilla envisa, söta, glada musikalartist ska äntligen få stå på scen! Hon har väntat i ungefär fem år.

Övar back stage.

Sminkad 4½-åring. Pust.

Kritor och målarböcker till barnen i väntan på deras tur. Miss K och Miss S är hjälplärare (äldre dansar som knäcker extra).

Snabb sista bild på barnen innan vi föräldrar blev förpassade till entrén.

Lång väntan i lobbyn.

Alva är den lilla rosa längst till höger (från oss sett).



25 april 2013

Att välja 6 av 436...

"Det är viktigt att fira födelsedagar ordentligt", sa min barnkunskapslärare i nian. "Alla måste få ha minst en egen dag per år", sa hon med sin tyska brütning. Jag kan egentligen inte klaga på någon födelsedag jag haft så här långt, men den i måndags var något utöver det vanliga.

Ni som känner mig vet att jag är galet intresserad av makeup. Därför var det inte en högoddsare att jag valde något sådant på min göra-vad-jag-vill-utan-barn-dag. Stefan hade tagit ledigt och det var fritt fram för galenskaper. Det blev en dag med makeup, håruppsättning och fotografering - och föremålet var ingen mindre än undertecknad själv! Om sanningen ska fram var det inte bara en egoboost, utan även lite benchmarking. Kanske en framtida inriktning av mitt sminkande, "Modell för en dag". Tål att tänkas på... Alla borde hur som helst få uppleva det. Vilken kick!

I priset ingick tre retuscherade bilder, men i och med att jag fyllde år fick jag sex! (Bilder alltså.) Det har tagit en stund att gå igenom alla 436 råbilderna, men nu tror jag att jag är nöjd med mitt urval.

Här får ni se mina sex favoritbilder, oretuscherade. Jag kommer att lägga upp de tillfixade bilderna också när jag fått dem, så får vi se skillnaden. Det kan bli spännande! Jag slår vad om att fotografen t.ex. kommer att sudda bort alla mina födelsemärken. Jag har med flit inte givit några pekpinnar vad hon ska eller inte får göra med bilderna. Jag är nyfiken på vad som är "vanligt förekommande" i dessa sammanhang.

Photo: Magdalena M

Photo: Magdalena M

Photo: Magdalena M

Photo: Magdalena M

Photo: Magdalena M

Photo: Magdalena M

17 april 2013

Ett år senare...

...fortfarande lika trött. Men dubbelt så lycklig!

Två dagar över tiden... Väntar, väntar... Sover, sover...

Elva dagar över tiden. Förlossningen, US Linköping, 17 april 2012.