Äntligen!

Att man kan bli så glad över ett samtal från andra sidan Atlanten! 

Barnböcker på läsplatta? Inte för mig.

Alva och jag läser denna vecka "Mio, min Mio". Det blir ungefär ett kapitel per gång, morgon och kväll. Ibland kanske tre gånger om dagen - för att det var för spännande att sluta läsa förra gången och vi måste veta om Mio och Jum-Jum kommer klara sig eller inte. Jag läser med inlevelse och med tillgjorda röster och hon sitter ihopkurad bredvid mig i soffan och lyssnar med stort intresse. Vi lägger bokmärke och bläddrar tillbaka till de sidor som har illustrationer, för hur såg egentligen Riddar Katos spejare ut nu igen? Det är en helhetsupplevelse för både mor och dotter.

Vi läser med andra ord ur en pappersbok, vilket inte är självklart nuförtiden. Jag hade lika gärna kunnat sitta med läsplattan i knät och läsa samma historia för Alva. När jag bläddrar bland e-böckerna (barn 3-6 år) på bibliotekets hemsida är det väldigt få klassiska sagor som jag känner igen i katalogen. Jag hittar i alla fall Jan Lööfs bok "Sagan om det röda äpplet", lånar den och läser den för Alva i min dator. Jag bläddrar genom att trycka på Enter. Hade jag tagit läsplattan hade jag "slajdat". Hur oromantiskt är inte det?! Alva kallar konceptet med e-böcker för "bok i datorn", så än så länge verkar det, ur hennes perspektiv, inte vara så att e-boken är standard, för då hade hon ju bara sagt "bok" eller "läsa".

Jag har oerhört svårt att ta till mig denna nya teknik. Inte datorer/läsplattor/surfplattor generellt naturligtvis, utan specifikt e-boken. Framför allt bilderböcker och traditionella barnböcker som e-böcker. Att vara skeptisk till nya medier är inte så klädsamt, jag vet. Man blir med en gång tjugo år äldre. Jag förstår att ny teknik ger nya läsare och att pekdatorns möjligheter öppnar dörrar för t.ex. barn med nedsatt syn får möjlighet att zooma in i bilderna (speciellt viktigt i Jan Lööfs och Sven Nordqvists) eller öka textstorleken. Dessutom inser jag att faktaböcker för barn även de kan göra sig bättre i en iPad, där man kan klicka på en bild av en jordskorpa och se en film om ett vulkanutbrott istället för att läsa om hur det går till. Interaktivitet kan naturligtvis förstärka barnboksberättandet. Jag vet, jag vet...

Statistiken visar även, har jag förstått, att pappersboksförsäljningen inte går ner när försäljningen av e-böcker och ljudböcker ökar, så ryktet om pappersbokens död är betydligt överdrivet. Det känns tryggt.

Trots trygg statistik, ökade möjligheter för barn att få lära sig saker interaktivt, tantvarning på mig och allt det andra jag skrev om, tänker jag ändå fortsätta att bara läsa pappersböcker för mina barn. Inget slår den traditionella bokens dramatik! Det ska mycket till att jag tar surfplattan och läser om Riddar Katos stenhjärta.

Precis som Meg Ryans rollfigur i "You've Got Mail" kämpar jag för barnbokens bästa. Och enligt mig är det i pappersform.

The End.

Analog retuschering

Jag fullkomligt älskar det här begreppet! Analog retuschering! Torka bort snor och kaksmulor. Det känns väldigt 2012 liksom, tycker ni inte det? Alla känner vid det här laget till "retuschering" och "digital" och mycket i samhället går ju nuförtiden ut på att revoltera lite mot detta. Jag tänker på slow food, downshifting, Instagram med sina Hasselbladsbilder m.m.

Uttrycket läste jag för första gången häromdagen i DN, i en artikel om skolfotografering: Är det ok att digitalt retuschera sina barns skolfoton? Vi fick förresten Alvas bilder igår för påseende på nätet. Det är otroligt hur man vaggas in i att man MÅSTE köpa de där bilderna, även om de inte blev så bra. Vi köper gruppbilden, den är rolig för Alva att ha. Far- och morföräldrar får stå ut med att njuta av de andra fyratusen digitala bilderna de har på henne (och som de digitalt kan retuschera som de vill). :-)

Här är ett par bilder som varken är digitalt eller analogt tillfixade. Vem är vem? (Båda är ett halvår gamla på bilden.)

Glömde fira

Det femhundrade blogginlägget ska firas, hade jag sagt till mig själv. Det här är nummer 502. Vi får fira lite så här i efterhand. Jag är, om jag får säga det själv och det får jag, lite stolt att jag trots skrivtorka lite nu och då ändå lyckats hålla liv i den här bloggen. Det är speciellt roligt att den funnits med under mina fem mest innehållsrika år i mitt liv. Man kan läsa om mitt singelliv, om hur det är att flytta in i ett nybyggt flerbostadshus, om att byta jobb, bli gravid, flytta till landet, vara på Öland och i Karibien, om miljöfrågor, om småbarnsåren, facebookavsky, hur det är att ha familjemedlemmar som bor olika länder, om nya bilar, om att få flera missfall, om att vänta på arbetstillstånd för kanadajobb... Ja, helt enkelt om mitt liv. 

Om jag har återkommande läsare eller inte spelar inte så stor roll. Jag skriver för mig själv framför allt, men det har alltid varit roligt när ni läsare stuckit upp huvudet ovanför den anonyma cyberytan och avslöjat att ni läser min blogg. Kanske är det någon som följt mig under alla 502 inläggen?

Inte utan mina döttrar



Det blir ju aldrig som man tänkt sig och mister man en står det tusen åter, heter det ju. Får man inte uppleva Torontos sensommar får man njuta av tusen och en underbara stunder i Sverige. Stefan har jobbat i det nordamerikanska bolaget sedan första juli - men på hemmaplan mestadels - och det har inneburit att jag och tjejerna har fått göra mycket saker tillsammans, bara vi. Vi har naturligtvis hunnit göra många roliga saker med fadern också, men här fokuserar jag nu på min roll som "den föräldralediga".

(Tilläggas ska också att uppskjutningen av utlandsflytten inneburit att vi hunnit träffa massor av vänner och släkt under juli, augusti och september, något vi annars inte hade fått göra! Det har känts som bonus! Sen att vi dagligen går och har ont i magen på grund av ovissheten och irriterar oss på situationen som vi själva inte satt oss i, är en annan femma. Och ett annat blogginlägg.)

Vi har haft så kul ihop, Alva, Kyra och jag! När den första tiden som osäker tvåbarnsmor la sig kunde jag verkligen njuta av att bara vara hemma (som det så nedlåtande heter). Nu har Alva hittat sin roll som storasyster och Kyra har hittat Alvas leksaker. Nu när Kyra börjat ålkrypa har Alva och jag liksom blivit ett bra team där vi bl.a. påminner varandra om att saker inte ska ligga på golvet och riskera uppätning. Kyra har börjat få lite vanor så här efter fem månader, men att sova på dagen är fortfarande bortkastad tid, tycker hon. Med andra ord får jag inte så mycket gjort om dagarna förutom själva mammandet och ammandet. Å andra sidan sover vi hela nätterna, så jag klagar inte!

 

Här kommer en liten bildkavalkad över mig och tjejerna. Jag har insett att jag har rätt så få bilder på mig själv här på bloggen. Kanske för att jag oftast själv står bakom kameran. (Fotograferna i denna bildserie är mestadels mor eller Stefan. Tack för att jag får sno era bilder!) Jag vet att jag kommer att komma tillbaka till det här inlägget många gånger och njuta av minnena från en helt underbar sommar!

Paparazzi... eller ska jag kanske säga papparazzifotografering.

Astrid Lindgrens värld.

Midsommar i Svartmåla.

Barnstol införskaffad till ölandslägenheten.

Viktig mamma-Alva-tid när mormor tar hand om Kyra.

Krukmakeriet Haget på norra Öland inklusive besök i drejverkstan.

Inte tappa!

Lådbilslandet i Löttorp.

Ibland regnar det faktiskt på norra Öland, men det bekommer inte alla så mycket.

Svartmålabadet.

Stora tjejen med världens go'aste kinder!

Släktkalas hos gammelmorfar i södra Dalarna. Kolla in de virkade Converse-skorna!



Jodå, hon fick välja själv mellan alla klänningar på Lindex. Det var ju ändå Kyras namngivning.

Namngiven bebis!

Besök på förskolans lekplats under de stängda veckorna.

Westmanska vagnmuseet vid Valla gård.

"Du kan inte ta mig!"

Bara ätbart på golvet.

Det blev mycket hemmabad i år. Snittemperaturen var 21 grader i sommar.

Mycket hemmalek också. Då är det bra med gungställning.

Vem är tröttast?

Fyra månader. Smakportioner intruduceras. Gott!

Kantarelldags i farmors och farfars svampskog.

Farmors systers hund tyckte om barn. Skön långhelg på Öland i början av september.

Alvas födelsedag den 10:e september brukar vara en bra avslutning på sommaren.

Välkommen, Rödstrumpan!

(Rödstrumpa är ursprungligen beteckningen på en medlem i den radikalfeministiska rörelsen Redstockings, men kan också beteckna en person (vanligen en kvinna) med en annan feministisk åskådning och används då ofta pejorativt eller självironiskt.)  - Wikipedia

Självironiskt var ordet, sa Bull.

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och införskaffat en egen liten röd(!) "netbook" (mindre modell av bärbar dator). Min förhoppning är att detta kommer att få mig att börja blogga lite mer regelbundet igen. Som hemmavarande tvåbarnsmorsa har internet mestadels kommit till mig genom en smart phone eller en tab. Dessa är inte så skrivarvänliga enheter, som inbjuder till längre blogginlägg ju. Sätter jag mig vid en dator vill den ena dottern krypa upp och slicka på skärmen och den andra kolla på film eller Skypa. Jag har hört fler vänner som har samma (i-lands-)problem; vi tar emot mail och kan läsa dem på en läsvänlig enhet, men vi drar oss för att svara i och med att vi inte sitter vid en dator.  "Jag svarar henne sen", tänker man och sen har man helt glömt bort det mailet... Känns det igen?

Än så länge har jag bara i princip öppnat och satt igång datorn, så jag kan inte ge någon längre recension av min ASUS Eee PC 1025C. Första intrycket är positivt i alla fall. Jag trodde att tyngden - den väger dryga kilot - skulle kännas mycket för en sån liten dator, men det ser jag mer som ett plus så att den inte vobblar omkring, som en iPad lätt kan göra. Jag tror att hon kommer att leverera det som jag förväntar mig. No more, no less. 

Vi hörs... oftare från och med nu!

Snart är kaffet helt slut

Det har fortfarande inte kommit något svar från de kanadensiska immigrationsmyndigheterna. Snittiden för handläggning av ärenden inkomna i somras är sex veckor. För vår del innebär det i så fall ett svar i slutet av september, eftersom handlingarna lämnades in i mitten av augusti. Jag har dock slutat att hoppas för mycket.

Istället dricker vi kaffe och te för att få tiden att gå. Vi dricker ur. Ur skåpen, ur gamla burkar med Julkaffe Från Företaget, ur Nespressos utflippade Limited Edition-smaker. Vi tömmer våra tre öppnade honungsburkar och dricker gammalt rooibos med ”julsmak”. Vi får, för allt i världen, inte få för oss att köpa något nytt kaffe eller te.  Lagertömning pågår! Det är, som ni säkert förstår, inte så roligt att bjuda på fika längre. Förr i tiden tog man ibland med sitt eget kaffe när man gick bort på bjudning. Detta rekommenderas till er som kommer på besök framöver. Annars blir det körsbärsespresso med dopp!

Liknande lagertömning sker även av gamla tandkrämstuber som legat och ruvat i diverse necessärer samt av halvtömda duschkrämer som stått och trängts på badrumsgolvet. Pastalagret, våffeldepån, mjölmagasinet och, icke att förglömma, viltköttsupplaget i frysen håller på att ta slut nu.

Nu till poängen: Vad skönt det känns! Varför har vi inte gjort det här tidigare?! Varför måste man planera en flytt till en annan kontinent för att marsansåsen ska ätas upp innan bästföredatumet? Hamstersyndromet är nästan lite äckligt när jag tänker efter. Så, iväg med dig nu. Rensa en låda i skafferiet så ska du få se hur skönt det känns!

Inte hästsvans för en gångs skull...

I en av bloggarna som jag följer gav de tips på en relativt snabb och enkel håruppsättning för oss som dag ut och dag in envisas med att slänga upp håret i en tråkig hästsvans. (De ville att man skulle locka håret först. Det struntade jag i.) Däremot hade jag i min nya favoritprodukt i håret, Surf Curl Raw Gel från Amae.

Så här blev mitt resultat:

Kanske en ny klassiker? Fast då med lite mer tid att gömma ändarna och hårnålarna.

I alla fall roligare än det här...

Instagram

Har hört mycket gott om Instagram, så när jag nu ändå verkar ha öppnat upp mitt sinne för sociala medier så tänkte jag att jag kunde ladda ner den appen också. Det är som att gå ner i källaren hos mor och far och bläddra i fotoalbumet från 1976 - vilken nostalgikick! Här två bilder av Kyra nerifrån Öland förra veckan. (För er som har Instagram så heter jag lilla_u även där.)

Juni i bilder

På Busfabriken ska det sorteras!

Morfar Ulf på snabbesök i Europa och fick följa med på BVC-kontroll.

Kusin Emilie tog studenten i Stockholm, men Kyra lyckades ändå sno huvudrollen den dagen... 

Vad skulle vi göra utan Skype?!

Ett tvådagars going-away-party i vår trädgård. 20 vuxna och 9 barn på lördagen och 24 vuxna och 14 barn på söndagen. Fantastiskt roligt!!

Äntligen flyttar morbror Peter hem till Sverige! Håll dig kvar i minst två år är du gullig.

Say cheese!

"Regnigaste juni på 200 år"? Jag vet inte, jag...



Cirka en gång i veckan får vi "hemkört" nyslaktade sorkar och möss från vår katt Messi. När vi en dag fick in en ganska ovanlig vattensork för en gångs skull tyckte Alva och jag att det var dags för en riktig begravning med kista, sång, blommor och gravsten.

När man är två månader börjar livet bli lite mer spännande och leendena kommer inte bara när man bajsar.