Som Facebook fast på små lappar

I soptunnan.

Idag gick jag igenom alla mina visitkort för att se vilka som är viktiga att lämna över till andra i organisationen medan jag är borta. Det slutade med att jag faktiskt även slängde ett hundratal visitkort. Många var tillfälliga jobbkontakter under min tid som konsult, andra vet jag har bytt jobb och någon har till och med dött. Det blev en liten resa "down Memory Lane" och jag är tacksam över att jag till 90 % skrivit på baksidan av mina visitkort vem personen är, var vi träffats osv. Ibland till och med något litet signalement och/eller omdöme.

Visitkortshantering i Sverige kontra Japan är också en intressant sak att ta upp i samband med detta. Se Wikipedia Meishi eller denna etikettguide. 

The Waiting Place

När jag själv var liten bodde vi också utomlands ett antal år. En av de amerikanska barnförfattarna som jag minns att mamma och pappa läste för mig då var Dr. Seuss.

Jag har återupptäckt honom så här 30 år senare och då har jag framför allt fastnat för en passage i boken "Oh the Places You-ll Go!"

The Waiting Place…
…for people just waiting.
Waiting for a train to go or a bus to come, or a plane to go or the mail to come, or the rain to go or the phone to ring, or the snow to snow or waiting around for a
Yes or a No or waiting for their hair to grow.

Everyone is just waiting.Waiting for the fish to bite
or waiting for wind to fly a kite
or waiting around for Friday night
or waiting, perhaps, for their Uncle Jake
or a pot to boil, or a Better Break
or a sting of pearls, or a pair of pants
or a wig with curls, or Another Chance.
Everyone is just waiting.

NO!
That’s not for you!

Somehow you’ll escape all that waiting and staying.
You’ll find the bright places
where Boom Bands are playing.

Jag är så glad att jag äntligen, sex år efter att jag införskaffade specialutgåvan av boken, får chans att "live the dream". Ihop med en underbar liten familj dessutom! Tack S för att du givit oss den chansen! Jag älskar dig!

Vart är vi på väg?

Likt pensionärer har S och jag suttit klistrade framför TV:n på fredagar för att se "På spåret". Ungfär samtidigt som säsongens sista avsnitt sändes för några veckor sedan ställdes vi själva inför faktumet: Vart är VI på väg?

Vi nyper oss fortfarande i armar, ben och örsnibbar, för nu är allt klart och vi flyttar i sommar! Alla detaljer är naturligvis inte klara, men oj, vad det känns bra!

På fredag jobbar jag min sista dag. På länge. Idag bjöd jag en av mina härliga arbetsgrupper på tårta. Det var sorgligt. På riktigt.

Kobingo - vill du vara med?

Bild lånad från dn.se

Om ett par dagar går jag in i vecka 37. Då brukar barnet räknas som "färdigutvecklat", vilket känns väldigt skönt, med tanke på hur oroligt denna graviditet började! Det ska vi naturligtvis fira på något sätt och varför inte med ett kobingo?!

Reglerna är lätta:
* Man röstar på ett födelsedatum för "Liten" (arbetsnamn), genom att kommentera på detta inlägg.
* Endast en röst per datum. Först till kvarn, med andra ord.
* Insatsen är 10 kr som betalas till mig vid tillfälle. Jag lägger ut för er så länge.
* Vinsten går till UNICEF. Den som lagt det vinnande budet får bestämma exakt vad som ska skänkas.

Bakgrundsfakta (så att alla spelar på samma premisser):
* Beräknat förlossningsdatum är, enligt barnmorskan, den 6 april.
* Just nu ligger barnet med huvudet neråt. "Fixerad, ej ruckbar".
* Det är inte tvillingar.
* Vi har inte bokat in oss för kejsarsnitt.
* Alva föddes tio dagar för sent.
* Jag har idag, den 8 mars, inte känt något som jag kan definiera som att det hela har satt igång.

Lycka till!

Här är de!

Om man zoomar in riktigt långt så kan man se mina båda bröder klättra uppför berget... De är för coola de där småsyskonen! Hade det inte varit för den där lilla blåsan jag har på hälen just nu så skulle jag naturligtvis hängt med, det förstår ni väl?

Jag har antireflexbehandlat min bil

Antireflexbehandling (AR) innebär att man vidtar åtgärder för att förhindra att reflexioner uppstår, främst i ytor på material avsedda att släppa igenom ljus såsom fönster, glasögon och linser i optiska instrument, men i vissa fall även på andra blanka ytor, t.ex. på lacken på en bil. I varje gränsskikt mellan material med olika brytningsindex (BI) uppstår reflexioner som man av olika anledningar vill minska. Skälen är många, dels kan irriterande ”skuggbilder” uppstå i optiska instrument om bilder speglas i fram och tillbaka mellan linsytorna, den som har glasögon vill slippa se reflexen av sina egna ögon i glasen och den som betraktar glasögonbäraren vill hellre se dennes ögon än spegelbilder av omgivningen, i exempelvis en solfångare vill man att så mycket som möjligt av solenergin ska gå genom glaset och träffa solcellen. För att inte blända bakomliggande bilar kan man antireflexbehandla sin bil genom att dagligen åka i skitig vintermodd och bara tvätta sin bil var tredje vecka.

Det är synd om människorna

Jag tar tillbaka det där med att jag är ynklig och svag. Kvinnorna i Stockholm verkar ha det mycket svårare.

Finn ett fel.

Ni som vet, är det så att tidningarna dragit ner på korrekturläsare på senare år för att man litar så mycket på alla elektroniska stavningskontroller? Jag tycker att det har blivit värre i alla fall.

Ynklig

Jag känner mig rätt ynklig nuförtiden. Foglossningar, sammandragningar, vattenansamling, sura uppstötningar och ständig kissnödighet har nu fått sällskap av oerhört narig vinterhud och så pricken över i:et - ögoninflammation i båda ögonen. Bingo!

Jag önskar att jag kunde lägga ut en bild på mig själv, men jag tror att Blogger censurerar alltför groteska bilder.

Vi skulle ha köpt den här dammsugaren istället, Stefan!

Okynnesdammsuga?

Min man okynnesdammsuger nu. Alva sover och han dammsuger utanför hennes rum. Och så tillägger han lite tyst:
-Undrar om jag ska ringa till mamma och pappa och berätta att jag dammsuger nu. Medan jag dammsuger alltså. Hehe.

Vi fick hem vår nya dammsugare idag och visst, jag måste väl erkänna att den låter lika mycket som en locktång eller varmvattenberedare.

Men att okynnesdammsuga... Nej, där går väl gränsen. Hur miljöriktig den än må vara.

Att flytta hemifrån

Häromdagen var Alva sur på mig av nån anledning.
- Jag vill inte bo här längre!
- Nähä, var vill du bo då?
- I Linköping.
- Hur ska du klara dig då? Har du några egna pengar som du ska köpa nåt hus med?
- Pappa och du får flytta med mig!

Jag tror att det där med "flytta hemifrån" har missförståtts lite, men det är jag bara tacksam över.