Sommaren 2001 åkte kören jag då sjöng med till Llangollen i Wales. Där tävlade vi i en internationell körtävling (Eisteddfod) samt satte upp en egen konsert. Vi kom tvåa i tävlingen, men var inte så besvikna, eftersom vi hade förlorat mot en kör med enbart dirigenter, Choir of Estonian Choral Conductors.
Mitt starkaste minne från den resan är "Våren" av Grieg, som vi framförde med den äran och fick tonvis(!) med beörm för!
I fredags var det farfars begravning och hela familjen med långväga och kortväga bröder samt långväga föräldrar samlades i Gävle för att ta ett sista farväl. För att göra näsduken lite blötare spelades just "Våren". Dock blev det inte så blött som jag trott, då jag istället för att tänka på hur sorgligt allt var istället började fundera över lyriken och hur den där svåra andraaltstämman egentligen gick.
Sen när "Den blomstertid nu kommer" spelades kapitulerade jag och lät tårarna komma. Eftersom farfar varit lärare och hört varje läsår avslutas med den psalmen, var det en bra avslutning även på hans egna era.
11 april 2010
05 april 2010
40-årskalas!
Snart fyller jag år, som några av er kanske känner till. Men inte 33, som man skulle kunna tro, utan 40!
Idag har Stefan, bror J och jag registrerat oss i Wii Fit, där man bl.a. får köra lite kroppstester för att se vad utgångsläget är för det framtida träningsprogrammet.
Efter testerna presenteras man för sin Wii Fit-ålder.
Jag kommer naturligtvis att åka och lämna tillbaka det satans skitspelet ögonaböj. (Stefan blev "26 år" och kan för sitt liv inte förstå varför det skulle vara något fel på den lilla svarta lådan och fitbrädan.)
Idag har Stefan, bror J och jag registrerat oss i Wii Fit, där man bl.a. får köra lite kroppstester för att se vad utgångsläget är för det framtida träningsprogrammet.
Efter testerna presenteras man för sin Wii Fit-ålder.
Jag kommer naturligtvis att åka och lämna tillbaka det satans skitspelet ögonaböj. (Stefan blev "26 år" och kan för sitt liv inte förstå varför det skulle vara något fel på den lilla svarta lådan och fitbrädan.)
04 april 2010
02 april 2010
Lite trotsig
På tal om spackel
Jag måste först och främst tacka för alla kommentarer - på och utanför bloggen - angående mina makeup-planer. Vilket stöd jag fick från er, trots att det är en ganska galen idé. Jag lovar att lägga in fler sminktips vad det lider.
Nu kommer jag dock att blogga lite om ett annat slags spackel. Se bild nedan.

Alvas lekrum var egentligen det enda fula rum som fanns när vi flyttade in i huset för ett år sedan. Det har dock tagit oss enda tills nu att ta tag i det. Förra helgen var Stefan och jag på måleriaffären för att köpa färg m.m. Vi hade ett litet huvudbry hur vi skulle göra med de stora hålen som mollypluggen gjort i vår spånskivevägg. Jag frågade en av säljarna och kollade om han hade några idéer. Fylla med spackel? Täcka med små vävbitar? Ja, det är ju inte helt trivialt. Han svarade att han inte riktigt visste och var, i mina ögon, väldigt "osäljarlik". (Kom igen, lura på mig nåt för sjutton!) Sen kom Stefan, som hade varit och browsat lite i affären, och helt plötsligt vände sig säljaren till honom och så hade de en sån där intim killstund som liksom luktade "tjejer kan ju inte de här grejerna, kom så ska jag berätta för DIG hur DU ska fixa väggen". Jag lackade ur när det hade gått en minut utan att han haft ögonkontakt med mig. Jag var sååå nära att säga "Älskling, jag går bort och tittar på lite blommiga tapeter istället", men jag höll mig och gick bort och diskuterade akrylatfärgens kvalitet (Beckers Perfekt eller Alcros Bestå??) på träfasader med en annan säljade istället.
Det här är en av mina svagare sidor. Jag kan bli väldigt "jämställdhetskänslig" och putt. Känner mig ganska mycket som Alva: KAN SJÄLV!!!
Nu väntar vi på att spacklet ska torka och under tiden så installerar Stefan sin födelsedagspresent, som han fått ett par dagar för tidigt: Nintendo Wii + Wii Fit. (Vad fel det känns att säga fit-brädan, men vad gör man när svenskan inte räcker till...?) Han fyller på söndag, men då har ju hela helgen gått och tänk vad många yogapass, golfrundor, bowlingturneringar och rockringetävlingar vi gått miste om då.
Nu kommer jag dock att blogga lite om ett annat slags spackel. Se bild nedan.
Alvas lekrum var egentligen det enda fula rum som fanns när vi flyttade in i huset för ett år sedan. Det har dock tagit oss enda tills nu att ta tag i det. Förra helgen var Stefan och jag på måleriaffären för att köpa färg m.m. Vi hade ett litet huvudbry hur vi skulle göra med de stora hålen som mollypluggen gjort i vår spånskivevägg. Jag frågade en av säljarna och kollade om han hade några idéer. Fylla med spackel? Täcka med små vävbitar? Ja, det är ju inte helt trivialt. Han svarade att han inte riktigt visste och var, i mina ögon, väldigt "osäljarlik". (Kom igen, lura på mig nåt för sjutton!) Sen kom Stefan, som hade varit och browsat lite i affären, och helt plötsligt vände sig säljaren till honom och så hade de en sån där intim killstund som liksom luktade "tjejer kan ju inte de här grejerna, kom så ska jag berätta för DIG hur DU ska fixa väggen". Jag lackade ur när det hade gått en minut utan att han haft ögonkontakt med mig. Jag var sååå nära att säga "Älskling, jag går bort och tittar på lite blommiga tapeter istället", men jag höll mig och gick bort och diskuterade akrylatfärgens kvalitet (Beckers Perfekt eller Alcros Bestå??) på träfasader med en annan säljade istället.
Det här är en av mina svagare sidor. Jag kan bli väldigt "jämställdhetskänslig" och putt. Känner mig ganska mycket som Alva: KAN SJÄLV!!!
Nu väntar vi på att spacklet ska torka och under tiden så installerar Stefan sin födelsedagspresent, som han fått ett par dagar för tidigt: Nintendo Wii + Wii Fit. (Vad fel det känns att säga fit-brädan, men vad gör man när svenskan inte räcker till...?) Han fyller på söndag, men då har ju hela helgen gått och tänk vad många yogapass, golfrundor, bowlingturneringar och rockringetävlingar vi gått miste om då.
27 mars 2010
Nu har vi världstimmat!
Släck ikväll 20.30
För linköpingsborna: Gå ut och titta på när Tornet släcks! Vi har filmteam på plats, som ska dokumentera.
26 mars 2010
Skidresa med jobbet
Förra veckan åkte 28 personer från jobbet till Stöten för att åka skidor. Vi åkte upp torsdag efter jobbet och kom hem runt 21 på söndagen. Privat och frivillig resa alltså, ingen konferens. Fredagen bjöd på rätt dåligt väder, men fantastiskt underlag i backen. Lördagen bjöd på sol och värme, men med efterföljande slask i backen. Svängarna och stilen satt i trots att jag inte åkt på fem år. Vilken skillnad det är att vara mamma och att inte vara mamma när man åker skidor! Hjälm är självklart, blå och gröna backar är att föredra samt varenda lift, backe och skidstuga utvärderas utifrån sina familjevänlighetsegenskaper. Snacka om att jag blivit "skadad". Det är dock lika roligt att åka skidor!
Nu till det intressanta. Efterdyningarna. Naturligtvis var det några smärre skandaler under helgen. Som sig bör när kollegor åker iväg så där utan förkläden eller hjärna. (Nej, jag var inte inblandad i någon skandal! Jag är ju Mamma och såg mest resan som en ursäkt att komma ifrån och få sova mellan 22 och 08.) Men i alla fall. Efter resan ville några lägga ut sina fotografier på jobbets server - för allmän beskådan. Jag hade fått se några av bilderna och hade väl egentligen inget att invända mot bilderna på mig. Men principiellt är jag mot facebook, som ni alla vet, och detta liknade ju i princip fb. Bilder på en själv, oftast med någon halvberusad look, läggs ut på allmän plats så att bl.a. din chef kan se dem. Dessutom ska väl inte privata bilder ligga på företagets server och ta upp plats??
Jag framförde min åsikt, bilderna är borta, men antagligen har jag väl inte några vänner kvar nu på firman (partypooper!), men ibland är jag principfast.
Vad tycker ni?
Nu till det intressanta. Efterdyningarna. Naturligtvis var det några smärre skandaler under helgen. Som sig bör när kollegor åker iväg så där utan förkläden eller hjärna. (Nej, jag var inte inblandad i någon skandal! Jag är ju Mamma och såg mest resan som en ursäkt att komma ifrån och få sova mellan 22 och 08.) Men i alla fall. Efter resan ville några lägga ut sina fotografier på jobbets server - för allmän beskådan. Jag hade fått se några av bilderna och hade väl egentligen inget att invända mot bilderna på mig. Men principiellt är jag mot facebook, som ni alla vet, och detta liknade ju i princip fb. Bilder på en själv, oftast med någon halvberusad look, läggs ut på allmän plats så att bl.a. din chef kan se dem. Dessutom ska väl inte privata bilder ligga på företagets server och ta upp plats??
Jag framförde min åsikt, bilderna är borta, men antagligen har jag väl inte några vänner kvar nu på firman (partypooper!), men ibland är jag principfast.
Vad tycker ni?
15 mars 2010
En nygammal hobby
I en av de första Mina Vänner-böcker som jag skrev i plitade jag ner att jag ville bli "kosmetolog". Som sjuåring vet man vanligtvis inte vad en sådan pysslar med, men jag hade tydligen blivit informerad att "sminkare" inte hette så utan kosmetolog. Sån skulle jag i alla fall bli.
Sen gick det som det gick och så blev jag biolog. Det rimmar i alla fall.
Däremot har jag aldrig tappat intresset för hudvård och make-up. Det senaste året har det eskalerat lite, då jag tagit tag i den nygamla hobbyn och gått på rådgivningar och kurser, köper på mig smink, följer sminkbloggar världen över samt har nu övervägt hur det skulle vara om jag tog tjänstledigt tio veckor nästa vår för att utbilda mig till make-up-artist.
Jag trivs jättebra med mitt jobb som miljöchef, det är inte det, men ibland känner jag att det vore så kul att ha en seriös hobby, som man kanske t.o.m. skulle kunna tjäna lite pengar på i framtiden. Det är många av mina bekanta som har såna hobbies/talanger; vissa har t.o.m. skaffat F-skattsedel. De målar tavlor, ger ut skivor, översätter, masserar, öppnar internetcaféer i Afrika... etc. Jag vill också sälla mig till den skaran.
Dagens make-up-tips så länge är en primer, för er som ännu inte upptäckt den. Det är en väl investerad hundralapp (drygt), som faktiskt kan göra så att till och med era bleka, dammiga H&M-ögonskuggor får liv! En primer får sminket att sitta på plats hela dagen. Du använder den efter dagkrämen, men innan foundation. Dock använder jag aldrig primern någon annanstans än på ögonlocken - just för att ge ögonskuggan liv och för att undvika såna där fula "korvar" som kan bildas vid ögonlocket efter tre timmar. Jag använder Make Up Store's primer, men det går säkert bra med andra också.
Andra tipset är för dig som reser och aldrig vet vad du ska köpa på flygplatsen: Köp på dig Victoria's Secret-läppglans! Efter att ha provat mig igenom rätt många olika märken kan jag med säkerhet säga att VS är bäst i världen. Det dumma är att jag aldrig hittat dem i Sverige, utan bara i USA eller på flygplatser.
Dagens tredje tips är Make Up Store's Blending Brush #108. Jag skulle säga att det är en bra allt-i-allo-borste för ögonskuggan.
Det enda jag behöver nu är folk som vill ställa upp och bli sminkade - gratis naturligtvis, i och med att F-skattsedeln är långt borta än så länge.
03 mars 2010
140 kronor rikare
Var på bjudhockey igår. Min princip är att aldrig betala för att gå på hockey. Det har funkat i rätt många år nu. Det är viktigt att man har principer i livet.
På middagen innan matchen slog vi vad om slutresultat och tid för första mål.
Jag gissade på 4-2 till LHC och att första målet skulle komma efter 9:09.
Det blev 4-2 och första målet kom efter 9:57.
Jag kan de här grejerna. Nu är jag rik.
På middagen innan matchen slog vi vad om slutresultat och tid för första mål.
Jag gissade på 4-2 till LHC och att första målet skulle komma efter 9:09.
Det blev 4-2 och första målet kom efter 9:57.
Jag kan de här grejerna. Nu är jag rik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)